Dagens Nyheter – 9 oktober 1867, sida 2

v kä NN , Utrikos-Hyheten Garibaldis yngre son; Riceiotti Garibaldi, sofa den 2 oktober afreste från Londoh; för att bögifva sig till sin fader på Caprera; förde med sig ett par tusen pund sterling, som den store mannens vänner och beundrare i England och Skottland sammanskjutit. Likaledes förde hän med sig en adress från reformligan; hväri denna uttalar sina sympatier för det sednast möt Rom gjorda företaget och sin förhoppning att ett nytt sådant företag måtte lyckas bättre. — Om ligan såsom sådan icke kunnat ställa ansenliga penningsummor till bjeltens förfogande, har dem åtminstone icke försummat att föra hönom genom att för hans son tillställa en fest; som egde rum i S:t James-Hall, och hvari lgans mest framstående ledare deltogo. Af de tal; som vid detta tillfälle höllos; och som egent: ligen innehöllo spetsiga utfall mot Ratszzi påfven och Napoleon, förtjenar i synnerhet Ricciottis eget anförande att refereras. Han yttrade: Det är i dag årsdagen af slaget vid Volturno; genom hvilket Victor Emanuel vann kanske den dyrbaraste juvelen för sin krona och i hvilket Bourbonernas 40,000 legoknektar besegrades af 20,000 frivilliga; Detta skedde förnämligen genom Englands bistånd, såsom min fader sjelf medgifvit och hvilket han äfven på engelsk jord erkänt: Utan Englands bistånd bade jag icke längre min fader i lifvet; stode jag ej här för att i hans namn tacka eder. I hafven åt eder uppbyggt en stor; mäktig frihetsstat; men vi italienare voro olyckliga i valet af vår konung: (Hör! hör!) Min fader trodde på honom år 1860 och kallade honom Il RE galantuomon (hedersmannen bland kungar). Hvad min fader nu tänker om honom, vet jag icke; men väl vet jag, att hvarje italienare numer är af den åsigt, att min fader då misstog sig .:.. Sedan talaren under gången af sitt föredrag hade fällt ännu starkare uttryck om konung Victor Emanuel (såsom att han var en i laster nedsjunken monark; som hade värre brott på sitt samvete än Englands folk kunde föreställa sig) slöt han sålunda: Jag kan väl tänka mig min faders smärtsamma känklor, hän som i Roms vinnande ser slutmålet för sin sträfvan och nu återigen missräknat sig; men jag vet också; att den adress; som I anförtron åt mig; skall blifva balsam för hans sår. För min personliga del tackar jag eder för den vänlighet I visat mig; som en svår beskickning kallat till edert land; Inom tre dagar hoppas jag kunna till min fader öfverlemna eder adressn; Den politiska frågan i Amörika. Den fråga; som på sednare tiden uteslutande upptagit den allmänna uppmärksamheten i Förenta Staterna; är frågan om valrätt åt sydstaternas hvita invånare: Såsom bekant, blef efter kriget rösträtt gifven åt negrerna; men deremot var denna förnämsta af alla medborgerliga rättigheter fråntagen de hvita, som direkt eller indirekt deltagit i upproret. Följden häraf är att de aldra flesta af sydstaternas hvita män någon tid saknat rösträtt; under det att negrerne; som förut voro fullkomligt rättslösa; egt sådan: Horace Greely; kongressledamot och utgifvare af tidningen eNewgjork-Tribune; var den som först uppträdde mot obilligheten af denna lag, som trots presidentens veto blifvit antagen genom kongressens majoritet, och föreslog allmän am:nesti åt de hvita: Valen ha nu öfverallt utfalI a 2 Ae a vg Aa ot Töriak ds NBT DER dr are Ng sen