Dagens Nyheter – 8 oktober 1867, sida 3

vår ställning och följaktligen uteslutande upptog hvars och ens tankar: Denna händelse inträffade i september samma år. Herr Cunningham hade hemkommit och var vid ännu odrägligare lynne än någonsin förut, sedan -han i sällskap med sin syster vistats på ett ställe, der man fördrifvit tiden med jagt. De obehagliga förhållanden; hvaruti han råkat; derigenom att han på sin systers råd gift sig, bidrogo att af den bedragne lycksökaren skapa en -brutal äkta man. Jag vill ej beskrifva; huru sorgliga de första dagarne efter hans hemkomst voro. Ett ihållande regn höll offren och deras plågoande inom fyra väggar: Med längtansfulla blickar betraktade vi den mulna himmelen för att upptäcka en enda ljuspunkt; men förgäfves. Slutligen brast ovädret löst: En person; som flera gånger infunnit sig för att erhålla betalning för lemnade; lifseförnödenheter; men som flera gånger blifvit afvisad; infann sig nu och anhöll att, då han visste det herr Cunningham var hemma, få träffa honom: Undflygter voro onyttiga, och slutligen insläpptes den enträgne fordringsegaren: Om åsynen af våra uppskrämda ansigten uppretade honom mot denne gentleman; om hvilken hela byn visste att han var en tyrann; det kan jag ej säga — alltnog mannen åsidosatte helt och hållet höflighetens fordringar; och hans språk röjde helt oförtäckt hvad ban tänkte om herr Canningham, Blek af raseri, men utan att kunna säga ett ord åt denne man, i hvars våld han nu befann sig, betalte herr Cunningham räkningen och uppmanade fordringsegaren att skyndsamligen aflägsna sig ur hans hus samt lemnade sedan