England måtte vara mycket dålig; att döma af följande berättelse; som omtalas i cWeekly Timesa; År 1866 såg doktor Fleiechman under sin vigitationsresa på arbetshuset i Cheltenham ;en stackars flicka ligga i en säng, efter hvad det tycktes, vridande sig i konvuleioner: Han nalkades henne och fann att hon försökte befria sig från ett rep; som var så hårdt tilldraget om hennes båda handleder, att händerna voro blåa och till. ytterlighet svullna... Doktorn frågade om orsaken till denna grymma behandling; men han fick intet svar, förrän kan skickat sköterskan ut ur rummet; De sjuka vågade då tala ut och berättade; bland annat; för. den välvillige herrn att sköterskan; för att slippa besväret att hemta vatten för de vanliga behofven, plägade taga sådant ur urinkärlen. Kan man tänka sig någonting ohyggligare? I de öfriga rummen besandlades patienterna visserligen något mindre omenskligt, men för deras beqvämlighet och behofver var öfverallt mycket illa sörjdt. En sjuk man hade sin bädd ofvanför en spisel, och det var så varmt der han låg, att en eldsticka genast tändes, om man förde den mot väggen. Icke är det just underligt om det dröjer länge; innan sjuklingar; som så vårdas, blifva till helsan återställde; och om döden bland dem skördar flera offer än han bar rätt att fordra!