Dagens Nyheter – 8 oktober 1867, sida 1

Allting stod till en enda menniskas disposition; och det stod-i denna mennickas makt att; då det syntes honom för godt, röffa den förmögne om ban behböfde penningar för att roa sig eller för att börja ett krig: Öch så är verkligen fallet under en rå asiatisk despotism; monarken iager sina undersåters egendor: då hen behöfrer den, och derför söka alla hans undersåter att ställa sig så, som om de icke egde någonting. Men hvarken den franske kejsaren eller någon annan europeisk allena-styrande i våra dagar gör sig saker till något dylikt: Enväldige herrskare äro för sluge att döda den höra, som värper guldägg åt dem: De omhulda den tvärtom med den trägnaste och mest i ögonen fallande omsorg: En rik man i Paris är lika trygg som en rik man i London: Beskattningen i ett fritt land kan äfven vara lika så betungsnde, som i despotense, ty denne är ofta obsnägen att pålägga sitt folk hördor, så tunga, som dem ett folk af egen fri vilja och för egna ändamål med beredvillighet underkastar sig. Icke heller vill en nutidens despot lägga band på handel och näringar i och för sig: Kej:ar Nzapoleon är så god frihendlare som trots någon af hans undersåter, och i allmänhet äro kontineotens despotiska styrelser i ekonomiska frågor mera upplyste, än mängden af deras undersåter. De öneka att grundlägga allmänt välstånd, och de veta ait medgifvandet af industriel frihet är säkraste mediet för att få välståndet att tillväxa: Och ;hvad den tron beträffar; att sådan frihet underblåser anspråken på politisk frihet; äro regeringarne underkunnige om, att detta ofta icke på något sätt är fallet: Tvärtom; hvad som förökar mennikans välstånd gör henne mera tillbakadragen; och ju mera befolkningen fruktar revolution och anarki; desto bättre för en bygglig regering; som makten hafver och under alla omständigheter håller det lugnt på gatorna: Men churu enväldet är gynnsamt för förmögenheten, dödar det krediten. Under kejsarmötet i. Salzburg darrade alla Europas börser i afvaktan på; hvad Napoleon och Frans Josef månde företsga sig. De nationer, hvilka dessa båda despoter beherrska, öfverlemna åt dem helt och hållet att afgöra de vigtigaste politiska frågor. Det står i deras makt att börja krig; om de behaga, eller. att bibehålla fred; om de föredraga detta. Men ett sådant förhållande införer i politiken ett element; som icke kan beräknas. Om valet mellan krig och fred låge i händerna på nationer, styrde af allmänt valda pårlamenter; skulle mad hafva data; af hviika man skulle kunna sluta sig till kommande kändelser: Ea öfverläggande styrelse, är en styrelse; som regerar i hela verldens åsyn. En fri nation; som degligen är, om man så får säga, tillstädes vid regsringsärendenas afgörande; visar ofta omisskänneligt hvartåt dess tänkosätt luta och kan aldrig på diplomatiskt sött fördölja dem; En person, som är förtrogen med nationen, kan på förhand säga hvad den kommer att hysa för en åsigt rörande ett förekommande ärende. Men ingen kan se sig god att med lika eller ens någon grad af säkerhet förotsäga enskilda personers beslut, synnerligen sådana, hvilka ega alla möjliga medel i hand att dölja sina önskningar och ofta de aldra starkaste skäl att vilseleda andra om sina afsigter: