Dagens Nyheter – 5 oktober 1867, sida 2

derob befann sig i ett klent tillstånd. Ännu hade min moder ifrån fordna dagar qvar vackra klädningar, men då de voro af tunna tyger; kunde de ej hålla länge åt en ostyrig flicka som jag då var: Bettys lilla lön gick åt till skodon och ylleklädningar åt oss; Emellertid växte Fulke, trots brist och fattigdom; till och var — med undantag af att han ej kunde gå så fort som vi hoppats — ett ganska försigkommet barn: För mig var han allt; och jag tror nästan att han älskade mig lika högt som jag honom; Så kinkig han än var, lyekades det mig nästan alltid att sköta honom; och när jag för att roa honom skekat mina lockar så att det värkte i hufvudet på mig; så tycktes han; när tröttheten tvang mig att upphöra; inse att jag måtte haft giltiga skäl härför, och lät beskedligt vsgga sig till sömns: Att vid denna tidpunkt min uppfostran stod på en ganska låg ståndpunkt, kan läsaren finna deraf att jag, fastän jag med möda kunde stafva; ej kunde skrifva en bokstaf och ej hade minsta aning om hvad två och två kunde göra; Jag talade ganska bra; ty jag hade inga kamrater; som häruti kunde menligt inverka på mig, och min moder förde alltid den bildade verldsdamens språk. Men om England utgjorde hela verlden eller icke, derom hade jag ingen aning: (Forts)