Dagens Nyheter – 5 oktober 1867, sida 2

KL ACSI RR SRS RSKR RIE RAR RR RAA den; då ni under så många år varit mig trogen; eger jag ej rättighet att tvifla på er kärlek; men ni kan ej vilja tvinga mig att bryta mitt löfte och att öfverlemna de bjelplösa varelser, hvilkas bröd jag, i glädje och sorg, under så många år ätit; åt bjertlösa menniskors barmhertighet. Ehuru jag då aflade detta löfte; när jag trodde att jag aldrig mera skulle återse er; så är det nu aflagdt ech jag kan ej bryta det. — George, George! ropade plötsligt en röst ifrån byggningen: — Här, här, kommer straxt; svarade han; slutande Betty i sina armar: Farväl för denna gång; Betty, jag kan ej träffa er vidare i dag; ty vi resa i morgon bittida; men om jag lefver; så träffås vi snart. Vill ni skicka något med mig, så låt mig få det i natt: Kommer straxt; kommer straxt: Efter att ännu en gång hafva omfamnat sin fästmö försvann George; Samma afton afklippte Betty hemligen en af mina vackraste hårlockar och skickade den jumte en af rina små handskar fill min mormor: Vid såfäma tillfälle omfamnade hon mig ömt och sade: — Älskade Bella; jag vill nu anförtro dig en hermlighet; tror du dig om att kunna bevara den? — Bevara den? Och för hvem då? — För alla: Det är fråga om den der mannen; med hvilken jag talade, och om din hårlock: nämn icke för någon ett enda ord härom: Ni har hört hvad vi talade om; och ni vet nu huru uppretad er morfader skulle blifva; om han finge reda på hvad jag gjort; och ni vet huru förskräckt er stackars mor skulle vara;