utdelat och det ofantliga gagn de gjort. Äfven den humbugen tager en ända med förskräckelse: Den största af dem; mönstret för dem alla: aktiebolaget Credit Mobilier, är nära sin upplösning: Det märkligaste härvid är, att katastrofen dröjt så länge; Den plägar inträffa hastigare för bolag, som äro upprättade för att förtjena på att låna ut penningar till spekulatiousföretag, dem allmänheten ej kan på annat sätt förmås att lemna kapital till. Aktiebolaget Credit Mobilier stiftades för att uppfylla tveggehanda värf: det ena ått sätta i det napoleonska kejsarväldets händer en mäktig lifspust, en riktig stor-bläster för drifvande af en mängd kolossala företag — af hvilka onekligen flere varit nyttiga —; det andra: att sätta ett litet autal af Napoleons förelagnaste och driftigaste medbjelpare i tilifälle att förtjena ri: kedomar, till belöning för deras tjenster. Bolaget framhöll så lockande utsigter, att det narrade en mängd af arbetsklassen samt äfven många smärre bandlande och handtverkare, som ej våget anförtro sina besparingar åt något annat bolag; att lägga ned dem i aktier uti Credit Mobilier. Bolaget verkade medelbearligen till att bereda arbetsförtjenst, höja arbetslönernå och sätta lif i industrien — men alltid på ett onaturligt sätt. Det uppfylide också sitt andra ändamål: att kolossalt rikta många af de kejserliga drabanterna. Men lika visst är att bolaget bragte till stånd månget företag, som aldrig kunde gifva vinst åt någon annan än samvetslösa anläggare; hvilka bragte företaget i ropet, spridde ut falska uppgifter och osanna nyheter och sålunda för en kort tid gjorde ak tierna begärliga, så att de stego öfver sitt nominella värde. Då sålde de sluga spekulanterna alla aktierna; stoppade vinsten i fickan och läto de lurade aktieegarne stå der med sina andelar i ett lönlöst företag. Redan 1857 års kris, som inträffade 5 år efter C:dit Mobiliers stiftande, vållade detta många förluster, men en skicklig ledning af bröderne Pereire har hållit den ibåliga byggnaden uppe ännv. Aktierna ha dock fallit oerbördt. Ar 1864 i april var en aktie värd 1315 francs; nu kan knapt för en sådan erhållas 180 francs. Inom 3!2 år hafva således aktieegarne i Credit Mobilier förlorat öfver elfva hundra francs (800 rdr) på hvarje aktie som de innehaft. Nu har styrelsen vändt sig till regeringen för att erhålla biståad, så att bolaget må undgå konkurs; Det har underhandlats derom en hel månad; ännu är något afgörande resultat icke uppnådt. Och om än regeringen lånar bolaget 70 millioner franca, såsom det önskar, har dock Credit Mobiliers kredit fått en sådan stöt, att inrättningen åtminstone aldrig skall kunna återförskaffa åt sina olyckliga delegare någon ersättning för deras ofantliga förluster: Detta penningbolags historia är ett ytterligare bevis på förderfligheten af statens inblandning i enskilda affärer; TI stället för att lemna industrien frihet att sjelf uppgöra sina affärer och sjelf bära följderna, har Napoleon tagit på sig att tillverka välstånd för hela samhället, alldeles såsom han satt sig före att styra både Fransmännens och andra folks politiska angelägenheter. Det har hittills synts gå lyckligt för Napoleon, men strömmen har nu vändt sig, och han kämpar förgäfves mot den naturliga ordningens oblidkeliga lagar. Hvälfniogar måste inträffa, och det skall sedan fordras en mycket lång period af frihet för att godtgöra hvad allenastyrandet brutit: