Dagens Nyheter – 2 oktober 1867, sida 2

hvilken sålunda för hennes broder borde blifva en lämplig maka. Hennes offers omisstänksarama och milda sinne kunde ej annat än bestyrka hennes planer, ty hon såg uti detsamma en säker borgen; att hon sjel! skulle få enväldigt herrska i det nya hemmet; och hennes broder ensam förvalta sin hustrus förmögenhet. Min moder, som tillät sin väninna att obehindradt styra och ställa som henne för godt syntes och befalla öfver alla — med undantag af Boesy, den trogne tjenaren; som; då han känt min mor alltifrån hennes spädaste barnaår; allt sedan dess delat hennes motgångar och sorger, och som ej ens fröken Cunninghams alla försök kunde aflägsna — var ej benägen att motsätta sig en män; som hittills synts nästan tillbedja henne; eller att blanda sig i hans görande och låtande; När dessutom bröllopet en gång försiggått; så tillhörde ju hennes förmögenhet honom; och alla hennes invändningar skulle hafva tjenat till ingenting: Herr Cunninghams raseri, när sanningen kom i dagen; och de värda syskonen funnit att de blifvit fåagade i sin egen fälla; låter sig lättare tänkas än beskrifvas; Grymma och orättvisa förebråelser haglade öfver den intet ondt anande bruden, hotelser och sårande tillmälen sparades ej heller; och de honungssöta orden; de ömma och:smickrande tillgifvenhetsbevisen, af hvilka hon låtit sig dåras; tycktes nu till min moders stora förskräckelae och förvåning hafva för alltid tagit tili flykten. Istället för smickrande uppmärksamhet och de bjertligaste försäkringar om den mest hängifna kärlek, möttes hon nu af det råaste