Dagens Nyheter – 25 september 1867, sida 1

gaslyktan vid hörnet och den hvita, tilltrampade snön utanför. i Derpå ringde hon på tjenstflickan. — Om min man frågar efter mig, — sade hon; — så säg att jag kom tidigt hem och var illamående, att jag gått till sängs och blott behöfver sofva: Följande morgon sökte herr Ducard förgäfves sin fru. Hon var borta: IV. Icke en timma hade Selma varit ur föräldrahuset; innan fru Grill började ångra sin stränghet; och fundera, om hon ej förhastat sig. Hon var ännu alldeles förvirrad, att onda tungor sökt kasta en skugga på hennes dotter. Att ej längre se Selmas strålande ögon och lyssna till hennes -glädtiga röst och lätta fjät; voro uppoffringar, som modersbjertat gerna gjorde för dottrens välfärd: Men voro dessa uppoff ringar väl behöfliga? Hvad ondt hade egentligen herr Ducard gjort? Artig och förbindlig kunde han med skäl vara: Stod han icke i tacksamhetsskuld bos dem, för nästan hela sin exietens? . Fru Grill beslöt att återkalla sin dotter: Byktet om fru Ducards flykt; föll då som ett åskelag ned öfver henne: Således hade herr Ducard på: ett eller annat sätt uppfört sig ovärdigt mot sin hustru; Herr och fru Grill fastställde då det beslut, att Selma tillsvidare skulle qvarstanna i prostgården: Ingen skulle säga att deras dotter åtskildt tvänne makar, i