Dagens Nyheter – 24 september 1867, sida 2

Rån och mordförsök. (Meddeladt från Carlsborg.) Bland brott, som ofta begås inom Carlsborgs fästniog, och hvaraf knappast något kommer till allmännare kännedom, har, åtminstone på sednare tider, intet i djerfbet öfverträffat det som tisdagen den 17:de dennes begicks af tvenne härvarande kronoarbetskarlar, Lindholm och Wilkens. — (Det torde erinras, att för fästningsarbetena äro här förlagda tre kompanier kronoarbetskarlar, inalles omkring 500 man.) Sedan tisdagsmorgonen kl. 6 parader — så kallas denna stora flock af lagbrytare som dagligen marcherar ut till arbete — blifvit på vanligt ställe indelad i sina arbetslsg, begåfvo ofvannämnde Lindholm och Wilkens sig, obemärkta af befälet, direkte upp till berr Hennings handelsbod, som är belägen en trappa upp uti det 8. k. Slutvärnets, hvars alla logementer i den del deraf, hvarest denna handelsbod är belägen, äro tätt bebodda. Inrusande i boden, der endast biträdet, en yngling Carlison, var tillstädes, säger Lindbolm: nu får du se huru det går dig, Carlsson! hvarpå bofvarne boppa öfver disken och Wilkens fattar Carlsson om strupen; qväfvande honom så hårdt, att bloden tränger ut genom mun och näsa, hvarvid den anfallne efter evt fruktlöst försvar kastas på golfvet och förlorar allt medvetande; derefter tilldelas honom några slag i hufvudet, som efterlemnat ej lifsfarliga blodviten. Under tiden har den andre plundrat bodkassan, och efter sålunda förrättadt ärende försvinna båda, lika obemärkta som de kommit. Det dröjde ej länge förrän Carlsson kom till någon sans, då han svag, vacklande och förvirrad tillkännagaf hvad som skett; men han kunde dock dervid endast säga: obokbindaren och med tecken på sin egen hand handenl I följd häraf blef Lindholm, som är känd under benämningen bokbindaren genast arresterad, nekade naturligtvis och hade inga pengar vid visitation. Sedan Carlsson kommit till full sans, utredde ban närmare hvad han menat med handen, vemligen att ban vid första anfallet, för att värja sig från den som sökte strypa honom, rifvit denne med pa:larne, hvaraf blodvite bordt följa. Vid anställd undersökning befanns Wilkens rifven på antydt sätt, hvarföre han blef arresterad, men nekade och innehade inga pengar, förstås. Hade än allt hvad som be!anns i boden blifvit stulet; och tjufvarne blott fått några minuter på sig, kan med temlig säkerhet antagas, att intet, nej, icke det aldraminsta