Dagens Nyheter – 24 september 1867, sida 1

— Ducard är en dålig menniska. Jag vet inte hvad jag tänkte på, då jag rekommendersde honom i så många familjer och mottog konom i vårt hus. Jag vill viest tro att du hvarken förstått eller uppmuntrat hans djerfhet. Men du måste bort! När berr Grill kom från kontoret underställdes den domen hans husfaderliga pröfning: Resultatet blef att Selma, redan klobkan fem följande morgon sätt i en lätt droska, medan herr Grill stod i förstugudörren och ropade: — Kör; Johansson, kör med manigellen til Tamla prostgåra! Samma afton satt fru Lenander i fru Thunells trefliga förmak. Laipan kastades sitt beslöjade sken på den snöhvita damastduken. Thbeet doftade, eockret glänste, brödet pöste och de genomskinliga kopparne stodo inbjudande bredvid hvarandra. — Om ändå fru Ducard snart ville komma, alt vi kunde få oss en kopp the. Du är väl så frusen, söta du. — Det är bistert i qväll: Men the är inte min svaga sida. Jag sofver nog illa om nätterna ändå. — Då delar du samma öde med flera; Jag tänker den stackars fru Grill inte sofver för godt; Stackars menniskal Det kostade ailt på henne, att i en rätt dager se dotterns handlingssätt. — Det grep henne rysligt. Selma är således verkligen rest. — Jag vet det från säkert håll,