Dagens Nyheter – 24 september 1867, sida 1

— Och du bar dolt allt detta för din mor. Herre Gud, Herre Gud, Selma! — Och midt i femte turen tryckte Ducard Selmas band! — utropade fru Thunell. p — Gjorde han det, Selma? Jag ber dig svara! — bad den stackars fru Grill. — Jag tror han gjorde det, — svarade Selma, med högre färg på kioderna och en liten vredgad min. — Det var dock ioke något ondt häri. Jag berättade honom blott att jag lyckats värfva fyra nya elever åt honom. Han blef då glad och sade, att ban hade mig att tacka för så mycket. De båda väninnorna sågo betydelsefullt på hvarandra. — Han är en oförskämd karl, — sade de, — och borde aldrig få återse Salma. — Om jag kavske skulle sända Selma bort någon tid? — inföll fru Grill tvekande. — Det vore visst ett klokt beslut, — sade fru Thunell. — Men fråga oss icke. Vi blanda 033 så ogerna i menniskors görande och låtande. Sedan fru Lenander också föreäkrat deteamma, aflägsnade fruarne sig, i det de bådo om ursäkt för deras uppriktighet; som helt och hållet var ett naturfel bog dem. Tillade att de voro känglomenniskor, som hbandlade eft.r ögonbliekets ingifvelse, men att de kanske gjort klokast uti att icke öppna ögonen på fru Grill. — Jag vill ej heller blanda mig i ditt föregående görsude och låtande, — sade fru Grill, vu ensam vorden med Selma. — Jag tror det är bäst vi så litet som möjligt orda derom. Du kan emellertid inte stanna i ditt hem, Jag vill tala med din far, hvar det väl vore bäst att placera dig. Alla Selmas böner tjenade till ingenting.