Dagens Nyheter – 19 september 1867, sida 1

Edgez Quinets tal vid fredskongreisen i Gentve), Detta tal, som är en storartad skildring af det napoleonska allenastyrandets, cesarismensn, ipflytande på vår tid, var af följands innebåll: Vid den tid då den fordna cesarismen utöfvade det mesta onda; då alla voro stumma utom herrskaren, funnos män som utgingo ur öknen och utkastade några sanningar bland de fallna folken: Sedan sexton år har jag lefvat i öknen; äfven jag vill i min tur med ett ord afbryta den dödstystnad; hvarvid vår tid blifvit så väl van. Men hvilket ord skall jag välja bland de många som trängas inom mig? Det gifves intet större straff än att hafva en riktig tanke och, till följd af ett nästan enhälligt motstånd af andra menniskor, blifva bragt derhän att ) Edgar Quinet är en af Frankrikes mest lärda och snillrika skriftställare. Han är tödd 1802. Han har varit professor i den utländska litteraturen uti Lyon och professor i de sydländska språken vid College de France. Hans föreläsningar der öfver religiösa och politiska ämnen gjorde uppseende öfver hela verlden, men smakade Ludvig Filips reering så illa, att den år 1846 förbjöd honom att ortsätta dem. Mången torde ännu erinra sig huru studenterna och oppositions-tidningarne då togo parti för honom, mep att universitets-lärarne gillade regeringens åtgärd. År 1848 deltog han kämpande i Februarirevolutionen, blef utnämnd till öfverste vid nationalgardets 11:te legion och vald till ledamot af könstituerande församlingen. Såväli denna som i den derpå följande lagstiftande församlingen hörde han alltid till yttersta venstern eller de radikala. Under Napoleons presidentskap protesterade han i flera skrifter mot expeditionen till Rom och mot Napoleons försök att inkräkta makten. Också, sedan Napoleon genom statskuppen 1851 tagit makten i sin egen hand, blet Quinet landsförvisad. Han har sedan lefvat än i Belgien, än i Schweiz. Han har skrifvit många förträffliga poetiska, politiska och historiska arbeten,