Fredsmötet i Geneve. Vi hafva från Geneve mottågit de af mötet dagligen utgifta bulletiner, innehållande redogörelee för förbardlinga:ne och de flesta tal ordagrant återgifna. Tid och utrymme medgifva icke att i dag meddela annat än en kort sammanfattning af andra dagens förhandlingar. Under sammankomsten på förmiddagen var Garibaldi närvarande och mottogs då med lika mycket jubel som dagen förut. Tillfälle var beredt fruntimmer att bevista eammankomstep, så att också de fingo visa den store frihetsbjelten sin byllning: Tal höllos af fransmannen Edgard Quinet och af en tysk, herr Simon f;ån Trier, hvilken förklarade sig anse att vilkoret för en allmän fred mellan folken är att de vinna frihet och sjelfstyrelse: Med honom instämde herr Lemonnier från Paris. . ; En episod af denna eammankomst förtjenar företrädesvis omnämnas. En af Garibaldis adjutanter, öfverste Rigyeri, uppträdde nemligen och uttalade sig på det skarpaste mot kriget samt de hedersbelöningar, som deri förvärfvas: Sjelf hade han på slagfältet vunnit åtskilliga utmärkelser, men han ville icke längre bära dem, sedan han kommit till insigt af krigets förderflighet, utan han nedlade på fredskopgressens bord de ordnar och medaljer, ban egde, med önskan att de skulle säljas och de penningar som för dem inflöte användas till inköp af något fredens verktyg eller någon pyttig bok. Katolikerna i Geneve hafva protesterat mot de förklenliga yttranden; som vid mötet blifvit fällda angående påfvedömet och den katolska läran; samt på allt sätt sökt störa och omintetgöra förhandlingarne: Garibaldi afreste den 11 kl. 9 f; m; Icke mindre än 20,000 menniskor sägas ha strömmat till Geneve för att vara närvarande vid kongressen. . Vi skola efterhand meddela några af de tal som hållits under mötet — tal; dikterade af de