Dagens Nyheter – 16 september 1867, sida 1

ar skedde äter ett albrott; hvarefter tal återtog : ÅA. Oo Den storartade. hyllning I egnen mig, dessa bi: fallsyttringar, alla dessa bevis på sympati göra mig dristig. Emellertid säger. jag till mig sjelf att.ni möjligen skola tycka att Garibaldi förersett mindre höfviskt språk... Dock, jag är skyldig eder sanning, fortfor han, utan att låta sig afbrytas af de nejrop, som från alla håll-hördes; jag är skyldig eder sanning, och om. jag i något afseende förändrade denna, skulle jag anse mig. begå ett helgerån.. Är deticke härifrån, är, det icke från den republikanska staden Geneve som sanningen utgått för att likasom edraglacierers vatten sprida sig.öfverjordens vidsträcktaslätter? Det är Geneves befolkning som rigtat de första slagen mot detta förderfliga vidunder, som kallas påfvedömet; det är härifrån de stötar utgått, som-först skakat denna hemlighetstulla makt, som sedan,en alltför lång tid tillbaka burits i Italiens sköte och frätt dess, inre. ; . 5 Dessa sista ord uttalades med en viss bitterhet: Det är dessaGenctves invånarex, tillade Garibaldi, jag nu uppmanar att fullborda hvad de hafvå börjat, att hjelpa oss att i grund nedgöra den makt, som de så våldsamt skakat. Vi mäste krossa vidundret och vi vilja göra det: Men vi behöfva medverkan af alla verldens demokrater. Vi bygga vårt hopp på er och: på: alla fria mäni Europas... Garibaldis röst vittnade öm att ansträngningen .varit. synnerligen. påkostande.. Han gjörde ett uppehåll i talet för att hemta sig: Sedan utbrast-han:s ov os ; panel Nåväl, tycker ni att det ligger någonting ohöfviskt uti hvad jag saägt?e 205 nam UJ Ett nej, ett starkt; ett enhälligt nej, ett enda dånande ne utgick ur alla bröst. Talaren tog åter till orda: NE sLåt -migs då fortsätta, låt mig anbefålla er en sak: endrägt .... Detta förvånar ert. Ja, Garibaldi-har anbefallt eder. endrägt, emedan endrägt hos Helvetiens folk betecknar allmänendrägt öfver hel: jorden . Er endrägt är ert skydd, och vi hysa alla intresse -.derför,--och -om-någonsin edert: fådernesland blefve hotadt, skullen I finna mig vid er sida. Jag skulle komma för att dela farorna med Wilhelm Tells söner. Men Carl den djerfve skulle icke vu våga kränka Helvetiens frihet. Har icke Schweiz; då mindre starkt än det i dag är, emedan det var mindre fritt, trotsat Preussens vanmäktiga hotelser, hvilket såg sig beröfvas Neufchatel just då det stod i begrepp ätt uppsluka två konungariken samt jag vet icke huru många hertigdömen och -hansestäder: — Det--mottågande jag här rönt bar gjort mig glade, tillade han; sjag skall städse bevara minnet deraf i mitt hjerta. KI. 2 den följande dagen inträdde general Garibaldi, klädd i uniform; utifredsmötets samlingssal och tog plats bland medlemmarne i de tvenne komilger som satt sig i spetsen för kongreesen:;: Herr Bärni, tillhörande Gencveskomitån, uppträddeförst och bad församlingen tillåta att han för tillfälletutöfvadesorförandeskapet. Han tillkänhagaf att han mottagit ett-bref från herr Comperiot; polistjenstemar i Gentve; hvari visserligen.siocke tillstånd gafs: att hålla möte; ty i.-Schweiz finnes en-sådan rättighet utan alla inskränkningar, men som. angaf inom hvilka gränser talarre borde. begagna. sin fria yttranderätt: Schweis är-ett neutralt land;:som . bör respektera de. europeiska nationernas rättigheter,. hette. det i brefvet.. aJag. hoppas.att kongressen icke skall kränka denna grundsats; och jag får desslikes. eriara om att detär skäl att undvika att det allmänna lugnet istaden Genåve störes.p Herr Barni höll härefter ett tal af ungefär följande innehåll: Vi äro samlade här från alla delar af Europa, för att diskutera en af de vigtigaste frågor, som kunna förekomma till behandling: Freden; denna dröm af den gode abbå de Saint-Pierre, hvaråt man så mycket lett, befinnes i dag ega talrika apostlar. Man ler nu mindre åt denna id, man har insett att kriget är afskyvärdt, att den väpnade freden är ett tillstånd af barbarism, att det är hvars och ens skyldighet att bidraga till ändring i sakernas närvarande ställning, och att det tillkommer denna församling att söka utfihna de medel, som för ett sådant ändamål böra användas. Kants förslag om en konfederation af europeiska republiker möter icke numera det moraliska motstånd, som tycktes förvisa detsamma för evigttillutopiernas oriräde. .. För ej länge sedan, då ett krig mellan Frankrike och England hotade att utbryta, protesterade folken på det-kraftigaste deremot;. arbetaren, denna monarkernas kanonmat, motverkade kriget och proklamerade broderskap mellan folken. Under det att folken uttalade sitt ogillande .af krigen; gjorde sig en motsatt åsigt gällande bland-de styrande, och suveränerna lånade sig till ätt ännu en gång uppoffra folkens blod och fribet blott för den toma tillfredsställelsen attöka sina slafvars antal. De föregåfvo nationalitetsprincipen vara grunden för denna åsigt. De missbrukade denna höga tanke — om fred vinnes genom centralisation, är det grafvens fred... Vi böra mot den centraliserande och militära cesarismen;, liktydig med despotism och krig, sätta medlen att vinna fred och frihet. Suveränen behöfver krig, för att kunna sysselsätta sin armå; också begagnar han denna ofta tvärtemot sitt folks önskan. Blotta fruktan för krig, d. v. s. den väpnade freden, är i sig sjelf en olycka; den ruinerar nationerna, utvecklar förstörelsebegäret, och skapar militärvälde, den sista formen. af cesarisk despotism. Ofta äro folken sina herrskares medbrottslingar, ty ännu råda alltför många fördomar i verlden. När dessa hunnit skingras, skall det bli lätt att inrätta en. förbundsdomstol, som skall afgöra mellan nationerna uppkommande tvistefrågor, och hvars utslag skola lända till efterrättelse. — Är detta möjligt? Ja, vi hoppas det. En stor rörelse skall försiggå, upplysning skall sprida sig — och ingen lämpligare ort än Gentve, detta intelligensens Rom, har kunnat väljas till förberedande af denna rörelse. : Detta tal mottogs med atarvmande bifall.