vetenskapen som bör höja mensklighetens faua Det tillkommer de lärde att söka qväfva der böjelse för rivalitet; som förefinnes mellan na tionerna; och som är en frukt af okunnigheter samt städse underhållits genom diplomaterna och de stora ministrarnes intriger, hvilkas må varit det ena eller det andra landets framgång men icke menniskoslägtets. Men man må icke tr att det är något snargjordt arbete att utplåna fröen till stridigheter mellan folken. Man bör förakta den frid som värnas och upprätthålles af despostismen, ty det är en fred endast till namnet; en karrikatyr af fred. Låt oss strida tillsammans; för att göra åsigten om menniskans värde allmänt gällande; derigenom skola vi kraftigast befrämja den eviga freden; Folken skola icke för alltid låta sig fjettras af despoter; När de befriat sig från dessa, då rar.das den verkliga fredens dag. Tysklands framtid tillhör den sanna absoluta demokratier, och i dess namn tömmer jag en skål för Frankrikes lycka och frihet. Professor Karl Vogt tog derefter till orda: Han är fullkomligt mäktig franska språket och ådagalade en i högsta grad ovanlig talareförmåga. Han började med att beklaga det vetenskapsmännen alltför mycket fördjupat sig i studier; alltför mycket rådbråkat sina egna och sina elevers hjernor; i stället för att använda en delat sin arbetskraft till att sprida upplysning så vidt omkring som möjligt: Vetenskapen bör hafva sina apostlar, som predika sanningen för folken. Derigenom besegras vidskepelsen, som ännu har eå stor makt öfver menniskornas bjertan: Det ligger utom de lärdes befogenhet att föreskrifva hvilken tro hvarje generation bör omfatta. Detta problem är stort; blott menskligheten sjelf förmår lösa detsamma; Vetenskapen har deremot att närmare angifva de pligter; som menniskan har just till menniskan. I hvarje menskligt bjerta finnas sublima instinkter; som måste tillfredsställas: När ett folk börjar törsta efter frihet; förmår ingen regering; huru mäktig den än må vara; vidare tygla detsamma: En skål för Europas Förenta Stater! utropade hr professorn, och under en storm af bifall, söm aldrig ville taga slut; tömde hvar och en af de församlade sin bägare i botten. Osh kan man väl undra öfver denna enthusiasm? tillägger tidningen La Liberte, som innehåller en beskrifning om ifrågavarande bankett: Det är ju till detta mål alla sanna folkvänner sträfva; det är ju om detta mål alla stora snillen och tänkare drömma! För öfrigt föreslogos skålar för likatänksnde; som icke voro tillstädes, för armåernas indragning och för Garibaldi.