Dagens Nyheter – 10 september 1867, sida 1

De fria tärkaraes bankett. Under sista veckan af nyssförlidne august voro särdeles många vetenskapsmän från olik: länder samlade i Paris. Icke mindre än trenne vetenskapliga möten höllos nemligen underlop pet af nämnde vecka i den stora verldsstaden det allmänna läkaremötet; det arkeologiska möte samt slutligen mötet af medlemmar i sällskape för sjukvård i fält: Det skulle ha varit en förlust; om de mångs fria tänkare, som måste finnas bland ett så stort antal män; hvilka egnat sitt lif till vetenskapens och bildningens tjenst; skulle ha lemnat Paris, och farit tillbaka hvar och en till sin hembygd; utan att deisförinnan ha kommit tillsammans och ut bytt tarkar i de stora frågor, som äro tide hvarfvets, och som mera än ämnen, hörande till särskilda fack; måste intressera hvarje sann kämpe för upplysniög och framåtskridande: De fria tänkarne hafva sammankommit:: Lördaged den 81 augusti sutto sextio å åttio personer från skiljda trakter af verlden i bro derlig sämja kring ett bord uti en af Caf Corazzas salonger. De voro samlade under def yttre skälet att fira två utmärkta mäns, herrar preussiske deputeraden professor Virchows och professor Karl Vögts närvaro i Paris; men egentligen för att bylla de principer, som representeras af dessa Vetandets heroer: Doktor Broöca;: antropologiska sällskapets sekreterare, helsade först de båda hedersgästerna, uppmanande dem att taga till orda, emedan de närvarande med spändt intresse afvaktade hvad de hade att yttra: Professor Virchow; som nu uppstod, är en man af medelinåttig längd: Han har ett mycket fint väsende,; men man spårar tydligen hos honom en orubblig öfvertygelse. Hans breda, höga panna vittnar på en gång om ihärdighet och skarpsinne; Hans ögon, vana vid mikroskopet, tyckas ega förmåga att upptäcka alla politikens trikiner. Hans röst är mera svag än stark; men icke dess Mindre mycket distinkt. Oaktadt en viss osäkerhet i uttrycken, en följd af hans ovana att yttra sig på franska språket kunde man lätt höra att han är en vältvalare. Vetenskapen ålägger oss pligter, yttrade han bland annat: Vetenskapen låter icke fängsla sig inom nationalitetens trånga gränser; det är