Dagens Nyheter – 5 september 1867, sida 3

Derpå tog han åter sin börda,på ryggen och gick fram öfver bron; i det han lät höra en slags hvissling. Efter någon stund öppnades slottsporten och mannen gick in i tornet: — Du kom snart åter, Elof — sade en grof stämma till honom, just som porten stängdes — den stora nyckeln har dock brännt mina fipgrar; och hvar stund har jag väntat; att slottsfogden skulle komma och slå mig ned på fläcken; Du är en djerf sälle; Elof. — Onödig fruktan, Mikel — genmälte Elof — jag har riddarens ord på att få gå ut och in, när mig lyster, och derför, ser du, har slottsfogden anförtrott mig nyckeln i natt. Nu skall du hafva tack för god vakt; och jag tänker, att vi kunna taga oss en klunk eller par af det här mjödet, som fogden låtit mig hemta i staden : . . det räcker nog till åt honom ändå; och i dag lärer han väl få sitt lystmäte, när den stränge riddaren :har sitt stora gästabud ;.. Ar Mårten skrifvare qvar på slottet? — Som du säger; kamrat; natten är kall och blåsten tränger tvärt igenom en här i tornet, en klunk mjöd skall göra godt! — Elof hade satt det väldiga kärlet för munnen och tycktes dricka sig riktigt otörstig, hvarigenom Mickels törst växte förtvifladt fort; men för att icke låta märka sig; fortsatte han: — Mårten ja, han red härifrån kort förr än du lemnade tornet, han skulle till Stockkolm; sade han; inte vet jag; om långe Magnus är der, eller om kan går sina vägar för sig:.. han har nu betett sig under sista tiden, som om han råkat ut för något otyg..: de der svennerna hafva au rätt att göra hvad de vilja; annat var det hos grefve Hans!