Dagens Nyheter – 3 september 1867, sida 3

Förvånande är de flesta foglars skarpsinnigket i konsten, att undandraga nästet sina fienders blickar, dels genom att på det sorgfälligaste unsangömrma det, dels genom att aedelst en yttre omklädnad göra det oigenkänligt och likt de omgifvande föremålen: Berglärkan bäddar ner sitt bo djupt ibland mossor och lafvar, hvilka hafva samma färg; som hon sjelf, så att den rufvande fogeln nästan omöjligen kan upptäckas. Bofinken, som vanligen bygger sitt näste i björkar; bekläder det utvändigt med stenmossa; stundom med fin näfver, så att det har fullkomligt samma hvita färg, som trädets stam och grenar: Kungsfogeln, som upphänger sin rede emellan de yttersta ändarne al grenarne i en tall eller gran; bygger denne af grön trädeller jordmossa, så att den har alldeles famma förg; som de ständigt grönskande barrträden: Ofta är honan byggmästarinna och hener bidrager blott till anskaffandet af materislierna (t. ex. Columba. palumbus), eller (ss: roffoglarne och sparffoglarne i allmänhet) hjelpas begge makarne åt att bygga: Nästet blir vanligen färdigt inom kort tid; om byggnadsämnena finnas i närheten, ty arbetet fortgår utan afbrott; men flera konstrika nästen fordra många dagars ansträngningar och hussvalans bo kan kuappast blifva i ordning på mindre tid än 2 och stjertmesens 3 veckor: Emellertid bygges ett sådant bo icke blott för året, utan för lifstiden. Detta är förhållandet bos flertalet af de foglar; som egna en större omsorg åt inredandet af det bo, som skall hysa deras ägg och ungar. De återvända hvarje vår till detta samma bo; reparera de skador; som uppstått, och gifva dess inre en py beklädnad af mjuka ämnen, eller (såsom roffoglarne) bygga vidare på det gamla nästet: I motssts till dessa gifves det en och annan fogel, som bygger flera bon; innan ett slutligen befinnes efter önskan, t. ex: strandskatan; grå sångaren o. s. v. Oftast beklädes; såsom sagdt är fogelboens insida med mjuka ämnen; stondom (ejdern; flera roffoglar) med fin dun eller fjädrar; som fogeln rycker af sig sjelf: Några simfoglar, bärfogeln; nattskärran, hackspettarne; mesarne och i allmänhet alla; som häcka iihåliga träd; nyttja ingen bale;: JIsfogeln bar till urderlag eller bale ingenting annat än en stor myckenhet uppkräkta fiskben och biätaren begagnar härtill hufvud; vingar, ben af vatteninsekter; sländor o. d. Med ledning af Leunis; Oken o. fl: vill jag anföra en klassifikation af våra foglar efter det olika sätt; hvarpå de bygga sina nästen och den omsorg de egna åt desamma. 1. Väfvare, de foglar, som af trådformiga ämnen (växtfjun; fårull, borst, hår af hästar och nötkreatur; grässtrån; bast o. d.) prydligt sammanfoga och bekläda sina bon; så att de mer eller mindre likna en väfnad !). 2; Korgflätare, hvilkas näster äro löst flätade af fina grenar, örtstjelkar eller säfstrån; med en skållik, större eller mindre fördjupning i midten ?); 3: Filtmakare, hvilka liksom genom sammankardning hopfilia af fin djuroch växt-ull och dyl. sina bon; så att de likna en mjuk, af löst; ofta ganska tjockt fittyg gjord mössa; Sådana äro bland andra boJinken, bergfinken, steglitsen;: 4. Murare, som helt och hållet eller till en del bygga sina nästen af våt jord: Hirundo urbica, rustica; Cyp2) De skickligaste väåfvarne äro utländningar. Icterus Baltimore eller eldsfogeln från Nordamerika sammanväfver på det skickligaste ett cylindriskt eller pungformigt, 5 tum vidt och 7—10 t. djupt näste af hampa, lin, ull, oxoch hästhår m. m., så att det liknar ett glest tyg, och med samma ämnen fästes detsamma starkt vid yttersta ändan af trädens grenar. Cassicus-arternaiSydamerika hafva liknande, men mycket längre och nedtill vidare bon af torr halm. Ploceus philippinus, en liten indisk fink, förfärdigar af långa grässtrån sitt faskformiga näste med öppningar på undra sidan och upphänger det liksom de föregående. Inuti finnas flera rum; i ett af dem rufvar bonan sina ägg, ett annat upptages af hannen, som roar sin maka med sång. 2?) Republikanen (Ploceus socius) tillhör korgflätarne. Sällskapsdriften under häcktiden är isynnerhet stor hos denne fogel, derför att en stor mängd, ofta 300—1,000, individer förena sig och af sräg och dyl. öfver grenarae af ett träd bygga ett gemensamt regntätt tak, liknande ett halmtak. Tätt inom periferien af detta tak bygger sedan varje par sitt särskilda bo mycket nära intill gran