Vid Christian Axel Fruucks Graf; Ädle yngling! säg, hvi blef så kort Loppet af din solbeglänsta bana, Sänkt i förtid så din blomsterfana? Säg, hvi gick du från vår åsyn bort. Kär du var oss, är oss kär ännu, Fast din ande gästar himlalanden; Sänker du en blick från stjerneranden, Våra rörda känslor skådar du. Och du ser, du egde vänner bär, Vänner, som ditt hjertas rikdom kände. Tåren som vårt sorgsna öga brände När din bortgång ljöd, dig bäst det lär. Dock ej Himlens rådslag klanåre vi: Lycklig den, lik dig, har hunnit hamnen, Trygg du hvila får i syskonfamnen Ifrån jordens alla törnen fri. Ty den ädla, som dig flydde nyss,) Som du älskat har, den hulda ömma, Kärleksfullt skall vid sin barm dig gömma, Ger dig lifvet åter med en kyss. Och du arma moder! gråt ej så, Goda systrar! glömmen eder smärta, Trösta dig, du trogna brodersbjerta! An han ser till eder från det blå. ) Den aflidnes syster, mamsell Ida Frunck afsomnade i juni månad detta år. Se Dagens Nyheter för den 28 juni, Vid Ida Fruncks graf.