Dagens Nyheter – 30 augusti 1867, sida 2

Herrman stod qvar och såg efter de borttågande; men stördes i sina betraktelser af en röst som sjöng långt in i skogen bakom honom. Det var Belgstings dotter, som således också nalkades riddar Bengts slott; Ett drag af smärta flög öfver det vackra anletet och det förbyttes i vemod; när hans blick föll på den lilla guldbroderade handsken; gom han höll i handen. När han såg upp; kom en gammal man ridande uppifrån vägen ned emot honom: — Väl mött, Herrman Berman — sade den gamle när han stannade framför drömmaren — mina ögon hafva i dag skådat det andra mandomsrönet af eder! — Gud signe; Melcher Gjordsson! gå edra vägar åt dessa trakter? — Jag har ridit i vigtiga ärenden för min herre; grefve Hans och för hans dotter, och kom nu från Telje slott; der jag aktat träffa herr Magnus, som red från Stockholm tidigt i förmiddags straxt efter sammanträdet hos konungen. Han måste hafva tagit en omväg; ty när jag var på slottet, hade han ännu icke inträffat, och jag red: derför att möta honom; som jag ock gjorde .:: — Hafven I ock fått edert årende utråttadt? — Nej i::a I hafven utfört det i mitt ställe! Jag säl — Det gällde stolts jungfruns handske; som herr Magnus på ett oridderligt sätt satt sig i besittning af::;. Jag hörde och såg allt som tilldrog sig mellan eder och honom . :; nu skolen I dock se eder visliga före; Herrman Berman, ty herr Magnus är icke att leka med; och alla hans vägar ligga icke i öppen da