styrka klämde han riddarens armar till sidan; satte sporrarne i hästens sidor och försvann ur d3 förvånade åskådarnes åsyn. Herr Thure Thuresson sprängde omedelbart derpå bort i samma riktning och svennerna följde honom: Nedanför skogen utbredde sig en väg; och der hade den vilda ridten stannat: Herr Magnus hade med en förtviflad ansträngning kastat sig ur sadeln; men Herrman hade derför icke släppt sitt tag, och när herr Thure kom framsprängande låg Magnus bunden med betslet; som Herrman ryckt af hästen: — Der hafven I slaget — hörde de ankommande den förtörnade mannen säga i det han gaf den fallne ett kraftigt slag med flatsidan af sitt svärd — der hafven I slaget; som I ämnaden mig; viljen I aftvå denna skymf, såsom en ärlig riddare anstår; så stånde det eder fritt; men handsken här i eder hufvudbonad tager jag utan lott och byte::: I skolen återfå den ur stolts jungfruns hand eller ock aldrig: — Väl att I kommen hit; herr Thure Thuresson — sade han derpå till denne — den stortalige herr Magnus synes för ögonblicket tränga till vännavård..: men jag tager eder som vittne till mina ord: Herr Thure steg af hästen och skyndade fram till Magnus; som låg blödande på platsen; Han hade i fallet stött hufvudet mot en sten; men var dock fullt medveten om allt hvad som tilldragit sig; ehuru blodförlusten gjorde honom matt och kraftlös: Med axelskärpet ombands den fallnes hufvud så godt sig göra lät; hvarpå han lyftades på hästryggen; Ridten fortsattes derefter fot för fot fram emot slottet;