Dagens Nyheter – 26 augusti 1867, sida 2

STD förnekade han på det bestämdaste; och då vid den, med hans begifvande anställda visitationen uti hans rum ingenting af de stulna effekterna påträffades, kunde icke vidare vid den saken göras. Onsdagen derpå inkom anmälan om ett par på morgonen å hotell Rydberg begångna stölder från tvenne resande, af hvilka den ene förlorat sitt ur och den andre ett par resårskor. Då uret sedermera upphittades på gården till ofvannämnda hus,togs tysken i fredags afton åter i förhör, och efter något nekande, erkände han att han föröfvat stölderna, såväl den i Wenaterås, som de båda här å hotell Rydberg. Han sattes under bevakning och var i lördags inställd till förhör i poliskammaren, hvarest han vidhöll sitt erkännande och berättade om förloppet vid tillgreppen härstädes, att han kl. half 8 på morgonen uppgått i hotellet för att lemna prof på cigarrer, dervid han uti ett rum, der en person låg och sof, tagit uret, och uti en korridor eller förstuga resårskorna, dem han vid tillfället tagit på sig, qvarlemnande sina egna förslitna skodon. Hvarest han gjort utaf det i Weterås åtkomna uret, kunde han omöjligt förmå sig omtala, endast att han hos en bekant belånat detsamma. Tjufven, en väl klädd, ung man, förklarades skyldig att träda i häkte, men skulle de stulna skorna, som han ännu hade på sig, först tagas af honom och återställas till egaren. Målet uppsköts tills i morgon. Ett stadsbud med ambition. I lördags hölls ransakning med förre krögaren, numera stadsbudet C. A. Ulander, af poliskonstapeln Ytterberg anklagad för att nästföregående lördag hafva, vid ångbåten Eugenies ankomst till Skeppsbron, våldsamt trängt sig ombord å nämnde ångbåt för att erhålla cuppdrag. Ulander (efter rapportens uppläsande, med storartad gest). Jag bestridert. Domaren. Tag in vittnena! Desse, tre till antalet, berättade sammanstämmande att Ulander agläffst och skällte på Ytterberg, när denne förehållit honom det opassande i att hoppa ombord, då detta var förbjudet. Ulander. Det må vara att jag gick ombord, för jag blef kallad att bära en nattsäck, och derför kallade Ytterberg mej. Nu yrkar jag strängt ansvar på honom för att ban kalla mej för lösdrifvare, å i stället har jag en riktigt treflig bostad; åsså yrkar jag ansvar för att målet varit för i förrgår, men innan jag kom hit. Domaren. Du var kallad i rätt tid;) hvarför infann du dig ej då? ; Ulander. Nebhej, för det var 11, det vet väl häradshöfdingen. Domaren. Ja, jag vet att du ej passade på. flvad har du för sysselsättning? Ulander. Det gör detsamma hvad jag har för sysselsättning; men ansvar yrkar jag för lösdrifveriet. Domaren. Ja, Ulander fälles att för olaga intrång å ångbåt böta 5 rdr samt ersätta 3 afhörde vittnen med tillsammans 4 rdr 50 öre. Ulander. Jaså. Nehej! Jag yrkar ansvar för lösdrifverit. Domaren. (efter meddelad besvärshänvisning). Ni har ju ej velat uppgifva om ni har någon sysselsättning. Ulander. Jag har många sysselsättningar jag, jag har alla grosshandlarne att sköta. Domaren. Gå er väg! Ulander (i dörren). Fordras ansvar för lögdrifveriet. En som går på hjulhus för att rädda sin mössa, Härefter hölls ransakning med ett stadsbud vid namn Israelsson, anklagad för att, oaktadt vägradt tillträde, hafva trängt sig ombord å ångfartyget Sten Sture, vid dess hitkomst förra lördagen. I detta mål hördes äfven 3 vittnen, hvilka intygade att Israelsson hoppat ombord på ångbåten, hjulhusvägeno. Domaren (till den anklagade): Nekar du för att hafva utan lof förskaffat dig ombord. Israelsson: Ja, si saken är den, att de der andra stadsbuden slå alltid af mig mössan då jag kommer dem nära, å derför gick jag öfver hjulhuset för de stodo vid landgången, annars hade jag mist min mössa. Israelsson dömdes att för intrång ombord å ångbåt böta 5 rår. De vittnen, som uppträdt, hade äfven vittnat i föregående mål; hvarför dem ej tillerkändes någon vittnesersättning i detta. 4) Nemligen till kl. 10 f. m,