anvisadt till bostad i öfversta våningen af smedens hus. Här låg han länge; utan att kunna få en blund i sina ögon; Sammanträffandet med köpmannen och dennes tal om Erik Bildstein och om herr Bengt Stensson gaf honom mycket att göra och utan att han ville det rullades tafla efter tafla upp för hans inbillning; alla af ett innehåll som snarare ökade än minskade hans oro; Timmarne skredo långsamt; och han hörde huru klockorna både i bykyrkan och det närbelägna Svartbrödraklostret med dofva dröjande slag förkunnade hvarje full timma. Kort efter midnatt tyckte han sig höra ett ovanligt buller; som med ens ryckte honom upp ur sina tankar; Det var, som om han hört steg; tunga steg; på en knarrande träbro straxt utanför fönstret till sitt rum. Han satte sig upp i sängen och lyssnade. Ljudet af stegen blef allt tydligare: Han sprang upp och fram till fönstret; Kort efter sedan konungen lemnat Ludbert Rogges hus; stego tvenne qvinnor, tätt insvepta i mörka kappor, utför trappan till detsamma: Äfven de togo vägen till slottet och följdes på något afstånd af slottsfogden. De gingo med skyndsamma steg, och mången borgersman som mötte dem vände sig om för att se; hvart de brådskande qvinnorna ämnade sig: De försvunno snart i slottets porthvalf; och här inväntade de slottsfogden, som nu gick före dem att visa vägen: Vid inträdet i det stora tornet; försåg sig fogden med en fackla; och efter en lång vandring genom hvälfda gångar; och utför många trappor; hvilka tycktes