munkegränden uppåt det inre af staden; der han snart tog af öfver Svartmangatan nedåt Själagårdsgatan;: Här befann han sig snart framför Henrik Klensmeds hus: Utanför Gellinkska huset träffade han köpman Gellink sjelf; som stod resklädd och utdelade befallningar åt några af sitt folk, hvilka stodo belastade med stora bördor: — Skynden eder — sade han — och helsen skeppar Didrik att han skall icke länge behöfva vänta på mig! I detsamma fick han sigte på Herrman och helsade honom vänligt: — Det ser ut; som om I vorea färdig att resa bort? — sporde Herrman; i det han besvarade helsningen. — Skall så ock — genmälte köpmannen — jag har just i dag hyrt ut hela mitt hus::: har alltid lycka med mig; alltid lycka ..: — Hugneligt att höras; köpman Gellink :.: kanske är lyckan fästad äfven vid edert hus; och kan sålunda komma äfven andra till del; ty jag har här i boddörren en gång fått alldeles oförmodadt en vigtig upplysning .: — Ser man, ser man ;:: jaha, det är r icke otroligt, helgonben skola vara inmurade i väggen, ja mycken lycka .:;: och hvilken upplysning kunden I här vinna; Herrman Berman? — Det var vid midsommartiden för två år sedan; då jag red in i staden här för att söka mig plats på ett fartyg till Köpenhamn; så stannade jag här på tröskeln till eder bod för att höra mig för hos eder, ty Henrik Smed, eder granne; hade visat mig hit::: men jag fann eder så upptagen af en främmande krämarsven; att jag icke genast ville gå in..: