Dagens Nyheter – 26 augusti 1867, sida 1

för honom sjelf liknade hans öde; sådant det under dagens lopp gestaltat sig, en trädstam; hvars grenar beröfvats sina blad undan för undan; Ett satt ännu gvar i den nakna kropan: vilkoret, som han skulle uppfylla före midnatt: På detta berodde nu allt; Med tunga steg lemnade också han kungaborgen; —— Ungefär vid den tiden; då herrarne lemnade slottet och begåfvo sig hvar och en till sitt; befunno sig tvenne män på Kedjeskär; vandrande från östra sidan af holmen fram emot gråbrödraklostret. Det var Herrman Berman och en gråbroder;: .De gingo under tystnad vid hvarandras sida; tills de stodo så godt som utanför klosterporten; då Herrman yttrade: — Alltså viljen I draga härifrån tidigt i morgon? LL I morgon arla; min son! låt båten lägga till här vid klostertrappan; men säg till bomslutaren att intet hinder möter vid utfarten. Med Guds och den helige Francisci hjelp hoppas jag då vara hos Engelbrekt tidigt nog: — Hen längtar ock högeligen efter eder; fromme fader : ; ; fören I allt hvad I behöfven med eder i båten; eller viljen I att jag skall taga något... Jag rider ock ut i morgon arla och lärer väl förr vara på ort och ställe än I; . — Haf tack, käre son, men mina instrumenter lemnar jag nödigt ifrån mig; och vidlyftigare äro de icke, än att de godt kunna förås båtledes: i . Männen skildes åt. Munken försvann genom klosterporten och Herrman gick tillbaka samma väg öfver bron och fram genom Grå4