Dagens Nyheter – 23 augusti 1867, sida 3

föresatte sig att svälta ibjäl heldre än att anedstigaq till befattningen af trädgårdsmästare, han som fordom varit byns orakel. Men hur det var; tog han platsen ändå och var efter ett års förlopp ganska belåten med bytet; uppmärksammad och erkänd, som han blef; af både grefven sjelf och godsherrarne deromkring för sin sällsynta förmåga i den vägen: Och när presten; som var en värdig och nitisk andans man, en tid bearbetat skolmästarens såväl som sina öfriga församlingsboers bjertan; hände sig att denne på den nye skolmästarens födelsedag gick till honom med en bukett af de skönaste blommor och efter den dagen var det frid och evdrägt mellan dem. — Hvad blef det af lille Petter? frågen I. — Han blef en god och rättskeffens prest; vördad af sin församling och särskildt älskad af sina nattvardsbarn; hos hvilka han först af allt såg till, att de fingo katechesen i hjertat, hur det gick med utanlexorna. — Nå än Jesper då? Han blef en duglig och driftig inspektor; kanske icke en af de fogligaste; men ändå mycket bättre än han säkert skulle blifvit, om ej den nye pastorn ersatt den gamle prosten och den nye duglige skolläraren den agreflige trädgårdsmästarena (Det var så f. d. skolmästaren i sin barnslighet tyckte om att bli kallad). Tänken således alltid, barn, att den kan bäst; som förstår bäst, och som i sitt lefverne tilllämpar hvad han förstår. Lea.