Dagens Nyheter – 22 augusti 1867, sida 3

(Insändt.) Olämpligheten af de s. k: sockenstämmornaa utgjorde länge ett samtalsämne; och man diskuterade lifligt bästa sättet för tillvägabringande af en styrelse för Stockholms kommun. Resultatet blef stadsfullmäktigeinrättnivgen, och man gjorde sig med skäl stora förhoppningar om ett bättre zsakernas tillstånd. Emellertid synes allmänheten blifva ej så litet duperad i dessa sina förboppningar, ty åtskillige af nämnde fullmäktige vidtagna åtgärder, t; ex. sammanbindningsbanan och Nybrovikens fyllande; vittna att fullmäktige styra en helt annan kosa än hufvudstadens invånare i allmänhet; och i sanning de män som med sin röst bidragit att åsamka hufhudstaden en skuld som måhända tvenne generationer ej mäkta gälda; de hafva föga anspråk på någon tacksamhet; icke heller hafva de ökade kommunalutskylderne gifvit fullmäktige rättighet till någon sådan: Emellertid skulle dock något af det onda kunna afbjelpas såvida oftanämnde herrar verkligen kade hjerta för sina hårdt tryckta kommittenter, nemligen: trots de enorma summor som utpressas i och för fattigvården hardock nu (mirabile dictu!) en brist uppstått, belöpande sig till den obetydliga summan af nära 100,000 tår, hvilken ofelbart kommer att utpressas af det arma folket; och dock vore alltsammans afhulpet på ett enkelt sätt: Hufvudstaden är en plats dit folk af alla klasser inflyttar, men vanligast de eldra fattigaste; under förhoppning att här möta ett annat Eldorade. Efter en tid hafva illusionerna försvunnit och enda utvägen att rädda sig från möd blifver då att anlita fattigvårdsstyrelserne: Nu fianes visserligen en tid af ö månader, inom hvilken dylika st.ckare kunna återforslas till sin hemort, ifall de urder nämnde tid legat det iallmänna till last men — och det är just denna omständighet som förmått ins: att taga till. ordet — denna tid är för kort, och det är derföre som stadsfullmäktige verkligen kunde sägas uträtta något storartadt om de hos kunzl; maj:t utverkade att, hvad särskildt hufvudstaden angår, denna preskriptionstid måtte ökas till 2 å 3 år. Ins. går i god för, att på detta sätt måste 75 a 100 procent af fattigvårdsutgifterna under tidernas längd kunna inbesparas. Stockholms folkmängd komme ej att årligen förökas med eft eller annat tusental, det är sannt; men så vännes en motsvarande fördel deri, att hufvudstaden ej blefve hvad den nu är på god väg att blifva — ett stort fattighus. i En af hufvudstadens borgare, som betalar sina utskylder. i ) Utan att i allo dela insändarens åsigter införa vi denna uppsåts sågom bidrag till kännedom om fattigvården. Red. af D. N.