Dagens Nyheter – 22 augusti 1867, sida 3

Bref från Warberg. (Till D. N.) Den 17 augusti 1867. I mitt sista bref beskref jag i få drag stället; vu vore kanske tid att tala något om de sysselsättningar och nöjen, som upptaga badgästernas tid då de ej famna böljan blå. Omkring medio af förra månaden valdes — ceremoniöst och med slutna sedlar — en adirektion för nöjenas. Under början af sin regering syntes direktionen visserligen intaga en afvaktande hållning, men man må derföre ej tro att den var sysslolös: den samlade krafter för den ifriga, — och låt oss erkänna det! — tacklösa verksamhet, som sedan utvecklats. Jag vill endast nämna: herrarnes tillställning för damerna, hvilken, oaktadt fyrverkeriet nere vid hamnen, vida öfverglänstes af damernas för herrarne, hvaraf tydligen förnams att de förra bättre förstå sig på värdskap än de sednare, hvilka, inclusive sina fem och tjugu löjtnanter, hade mycket att i detta hänseende inhemta af damerna; balen å drottningens födelsedag med sin eklärering i parken aå la giorno och sina på herrarnes frackar glänsande stjernor, hvilka blänkte och tindrade så att sjelfva Fosttidningen började darra af förtjusning; en till förmån för fattiga badgäster tillställd försäljning, i blomsterklädda, stånd af bär, bakelser och spirituosa (hvar var stadsfiskalen?!); de små täckasteschweizerifröknar utminuterade varorna till de talrika kunderna under stoj och glam, som visade att det var med verkligt nöje man begagnade sig af tillfället att bispringa de arma; och slutligen societetsspektaklerna: ja, jag kan dervid icke underlåta att gifva luft åt den förtjusning, som intog alla vid åskådandet af en utaf de spelande damernas utsökt graciösa och fina spel, som — men aj, aj, kritik öfver gocietetsspektakel: jag ber tusen gånger om förlåtelse! I största korthet har jag vidrört de officiela nöjena, men också andra sysselsättningar finnas: promenader vid sjön och på fästningen, från hvars urgamla vallar det omätliga hafvet mot fjerran utbreder sin blånande yta. Men vill man riktigt njuta af naturen, så inskeppar man sig i en af de rymliga, för badgästerna afsedda segelbåtarne, och beger sig af utanför de närmaste skären att se en solnedgång på hafvet: det måste ses och kan endast svagt beskrifvas: solen försvinner likt ett ofantligt eldklot och lemnar ett svagt purpurskimmer efter sig på den glittrande ytan. Klart att vända! Månen är straxt uppe: vi måste skynda till hamnen, ty en månskenspromenad i det romantiska halfdunklet får icke försakas, såvida vi ej föredraga att gå in i brunnssalongen och höra Wilhelmina Neruda-Norman, som i afton ger konsert. Hvad väljer pi min nädiga fröken? Vzx. — —— OO ——— LL nv—