Dagens Nyheter – 22 augusti 1867, sida 2

som visar i enkla och okonstlade drag hela djupet af det elände; hvarunder den svenske bonden under åratal suckat. Vi vilja icke trötta läsaren med att här upprepa dessa klagomål; ehuru de ensamt för sig innehålla den bjertaste målning af denna tid.) Underhandlingarne med konungen; hvilken naturligtvis ogerna skulle höra dessa klagomål, försvårades i samma mån som konungen ogerna ville gifva efter. Men tyngden af den kraft, om Engelbrekt satt i rörelse, var för stor; sanningen af bans verk för öppendagligt, och konungens vänner inom det svenska rådet — ty sådana saknade han icke — för väl bundna; att konungen i längden skulle kunna hoppas på upprätthållande af sitt godtyckliga regemente eller undertryckande af den frihet, som Sverges lag tillerkände ej blott stormännen; utan hvarje svensk man: Efter 8 dagars öfverläggningar kom man slutligen till det beslutet, att konung Erik skulle få behålla Sverges krona på hufvudsakligen de i Halmstad uppställda vilkoren. Han skulle bortgifva slott och län med rådets samtycke; men Stockholms; Nyköpings och Kalmar slott skulle han få lemna åt hvem han ville: Drots och marsk skulle tillsättas. Rörande några serskilda punkter; såsom om Gotland och det af Engelbrekt eröfrade Halland samt om Engelbrekts förläning af Orebro skulle en gerskild nämnd, bestående at 12 män från alla tre :ikena, döma. De fyra svenske män; som härtill utsågos; voro biskop Sigge i Skara; ) Se Författarens Berättelser ur Sv. Historien. Del Vv Md ters berättelser ur Öv. Histori