Dagens Nyheter – 22 augusti 1867, sida 2

AA—AA————A Ett bara pinadt till döds. Vi hafva förut berättat, att makarna Boivie geiom upprörande grymhet och omensklig behanding förorsakat sin fosterson, Amos Bertram Boivies död, och att de härför äro under åtal rid Thorstuna häradsrätt: Handlingarne i målet safva remitterats till sundhetskollegium, som nu vfgifvit sitt utlåtande, ur hvilket vi anföra fölande: — — — — Af de härjemte återgående ransakningshandlingarna har kgl. kollegium, med hufvudsakligen fäst afseende på det begärda utlåtandet, nhemtat, att Amos Bertram Boivie, som vid sin död lär hafva varit 10 år gammal, vid påsktiden 1866 blifvit, jante sin syster Johanna, nu 16 år gammal, af tilltalade hustru Brita Elisabeth Boivie afhemtad från sin då i Upsala boende, ifattiga omständigheter stadda moder, för att erhålla hem och vård hos de tilltalade, hvilka bodde i Wallby, Thorstuna socken; att, enligt vittnens intyg, gossen som vid ankomsten till Wallby varit välklädd samt frisk, glad och hurtig, men något blek, till en början behandlats temligen väl samt fått äta af samma mat och vid samma bord som de tilltalade, men att han och hans syster efter ett par månaders tid och sedan modren flyttat från Upsala till Stockholm, blifvit anvisade att äta vid spiseln, emedan barnen enligt de tilltalades uppgift visat benä. genhet för osnygghet, och lär deras middag derefter nästan uteslutande hafva bestått af en fjerdedels kaka bröd med potates eller sedermera rofvor och sillake eller någon gång salt strömming, jemte en soppa, vanligen kokad af rofvor, palsternackor och morötter, samt vatten och enringa mängd mjöl eller någon gång hvitkålssoppa, och qvällsvarden af gröt; att barnen, enligt ett vittnes uppgift, aldrig under vintern af honom bemärkts få smör, fläsk eller kött, ehuru tillfälliga arbetsbiträden hos makarna Boivie blifvit dermed rikligt försedde, och icke ens tillåtits att af ofvanuppräknade födoämnen äta så mycket de ville, utan hade en af de tilltalade alltid öst för dem en viss portion deraf; att äfven barnens beklädnad småningon blifvit mer och mer otillräcklig, så att gossen Amos vanligen dertill fått begagna tilltalade mannen Boivies gamla stöflar med hvilka han endast med svårighet hasat sig fram och hans gamla mollskiansbyxor, hvilka blifvit nppvikna eller afklippta och hopsnörda samt hustru Boivies gamla ofodade kofta af blångarn och en liten sidenmössa, men endast ett par gånger under vintern tillåtits begagna en liten lifpels; att barnen, som i början haft brukbara sängkläder, snart äfven blifvit beröfvade dessa och sedermera legat tillsammans i en utdragssoffa på halm, oftast utan, stundom likväl med ett gammalt skynke såsom underlakan och på sommaren ep sädesmatta eller annat skynke, samt på vintern ett gammalt ruttet och mycket trasigt täcke till betäckning, hvilket föranledt, att de, för att under vintern skydda sig mot kylan, om nätterna måste ligga oafklädda; att barnens klädesplagg ofta plägat vara liggande på en tegelbhög utanför makarne Boivies stugubyggnad, och att mannen Boivie en dag, då stark kyla var rådande, under stränga hotelser befallt Amos att ute under bar himmel ombyta byxor och ikläda sig ett par andra sådana; att de tilltalade, hvilka, förutom 1z mantal Wallby, der de bodde, äfven egde !, mantal i Djurby, icke haft någon tjenare, utan med biträde nästan endast af barnen Amos och Johanna, under det sistförflutna året skött be rörda två intill hvarandra belägna hemmansdelar, ehuru hustru Boivie sällan deltagit i de yttre göromålen, hvadan nämnda barn användts så väl vid höbergningen, sådden och skörden som ock till hästarnes och de tolf eller tretton boskapskreaturens skötsel, ladugårdens och stallets rengörande, äfven