Dagens Nyheter – 22 augusti 1867, sida 2

ifrigt uppmanande de sina att gripa våldsmännen: Desse skyndade bort; men återkommo snart med den underrättelsen; att männen stigit till häst och ridit bort i sporrsträck. i — Tio rosenobler åt den; som skaffar mig visshet om, hvart den fångne blifvit förd! — utropade dervid stolts jungfrun; blickande omkring sig bland männen; Desse stodo tvehogsne; men så framträdde en ung rask sven: — Jag vill försöka — sade han — men gifven mig penningar, ty endast med en god häst skall det blifva mig möjligt att hinna männen; — 8e hör, Rasmus! — genmälte jungfrun ifrigt och räckte svennen en penningepung. — Skynda, skynda; och måtte Guds moder stå dig bi! Följande dagen; den 8 oktober 1435, anlände ändtligen konung Erik; Hans blick öfverfor mönstrande den bugandeherreskaran; men stränghet bodde icke i blicken; och icke heller var den blid. Han talade med en och annan af de danska och norska herrarne; äfvenledes med gamle herr Christer; något som uttyddes till mycken fromma af dennes anhängare. Men man steg snart till häst och red in till Stockholm; der mötet öppnades ofördröjligen i Clara kloster. Här förekommo dock endast förberedande åtgärder: I Helgeandshuset på holmen af samma namn egde det första allmänna sammanträdet rum i närvaro af konungen sjelf. Här var det som allmogens skriftligen uppsatta klagomål framlemnades till konungen; en skrift