Dagens Nyheter – 20 augusti 1867, sida 3

som om hon velat lyssna till hans hjertas slag eller hemta styrka för att stilla den sönderslitande oron i sitt eget. Med en feberaktig hastighet fattade hon derefter hans hand och såg honom upp i ögat. — Skall det så blifva, Herrman — utbrast hon — så hör, Guds moder min ed... dig vill jag möta ren och fri i Guds moders sal; skulle jag ock tusen gånger dö! — Agnes; Agnes — afbröt henne Herrman -— kan du upprepa de orden inför din fader? — Min fader;.: ja; ja; inför all verlden vill jag upprepa dem: — Din fader var min faders vän och min moders — återtog Herrman högtidligt — jag ville icke för mitt lif vålla honom sorg, som gjort min fader och moder godt; och de fingo endast . . smaka hvad verlden har bittert att bjuda . . s — Likväl står jag fast vid det som jag sagt:.: jag skulle icke vara min faders dotter; om jag bröte min tro; har så också intet menskligt öra hört min ed: — Men dia fader har dock lofvat din hand åt unge berr Magnus Bengtsson :.. Han måste ock bli sitt löfte trogen! — Klostrets heliga frid skall han dock icke brytal — Agnes! — Det löftet har jeg gjort att hvar så icke min vandring i denna verlden får blifva vid din sida, så skall den ligga mellan klostercellen och en graf i klosterkyrkan. Ett eget ljud; som om en stormil skakat ett af de lummigaste träden utanför dörren, följde på den bebjertade grofvedotterus ord. Men