Tj triges Innehåll: Kejsarmötet i Salzburg. — Ministerkris i Bäjern. — Brenner-banan öppnad. — Ministerkrisen i Rumänien. — Sultanens hemkomst. Det franska kejsarparets resa till Salzburg tilldrager sig för närvarande alla diplomatiska kretsars lifliga uppmärksamhet, och man uttömmer sig i gissningar för att genomtränga den hemlighetsfulla slöja; som omgifver denna sammankomst. Alla äro emellertid ense om den åsigt, att mötet mellan de båda kejsarne skall få en politisk karakter och blifva af mycken vigt. Det antages nemligen allmänt för gifvet att de båda suveränernas syftemål med detta möte är afslutandet af en bestämdt formulerad och offensiv allians mellan Frankrike och Österrike; Skulle så vara torde emellertid kejsar Frans Josef se sig nödgad att dölja sina planer för sina egna ministrar, ty hvarken hr v; Beust eller grefve Andrassy tyckas vara hugade att öfvertaga ansvaret för ett så skickelsedigert beslut. I Miinchen har utbrutit en ministerkris: Konung Ludvig säges vara missnöjd med sin ministerpresideuts furst Hohenlohes sträfvandeo för att framkalla en innerlig anslutning mellan Nordoch Sydtyskland och önskar derför att utbyta honom mot en för Preussen mindre välvilligt stämd statsman. Den så kallade Brenner-banan — en jernväg, som sträcker sig från Minchen till Verona öfver Innsbruck; genom Tyrolen och öfver Brenner — öppnades i fredags afton för godstrafiken och kommer med det första att öppnas fullständigt. Denna bana är af icke ringa betydelse för samfärdseln i södra Europa. Närmare upplysningar öfver orsakerna till mi nisterombytet i Rumänien saknas ännu, men det antages allmänt att denna tilldragelge är en följd af de förvecklingar, hvilka uppstått mellan Rumänien och åtskilliga makter i anledning af judarnes våldsamma undertryckande i Moldau:; Då sultanen återkom till sin hufvudstad mottogs han af storviziren med ett tal, som af honom besvarades i följande ordalag: Känslan af min pligt; att beskydda och betrygga alla mina undersåters väl; har fått en ny kraft genom det mottagande jag rönt hos de fremmande regeringar och nationer, jag besökt, och den har antagit karakter af en helig skuld. Jag skall nu såsom alltid med ifver draga försorg om framsteg i den offentliga undervisningen, för samfärdselns förökande; för en verksam organisation af folkets kraft och för kreditens utveckling. Sultanen har rätt många tillfällen att infria denna saheliga skulde; bland annat genom förändringar i grundlagen och rättsväsendet; — förändringar; hvilka i åtskilliga af de turkiska provinserna äro påträngande nödvändiga: Till att börja med torde Candia gifva honom ett rikt fält för att visa; det hans tal icke är en tom fras.