Dagens Nyheter – 19 augusti 1867, sida 3

hålla ordet. Herr Christer nickade; och mannen trädde fram midt för den reslige riddar Bengt, som ännu stod qvar vid pelaren. — Föga välbetänkt är det af mig — sade han — som nu öfvergifvit verlden och kastat mig i den helige Fransisci. armar; att blanda mig i verldsliga ting; men då jag med min rika erfarenhet kan vara redlige män till någon nytta, så tvekar jag icke att bjuda min tjenst och skall sedan fördubbla min ordens stränga straffbestämmelser för att rena mitt samvete. Herrman fög till vid munkens ord; som om han fått ett hugg i sidan: Han reste sig upp och lutade sig fram bakom pelaren för att bättre kunna taga den talande i skärskådande, och när han sedan åter satte sig, var det som om hela hans kropp darrat: De närmaste af de förklädde herrarne sågo, hvilken häftig rörelse; som munkens uppträdande åstadkom, men de funno den sannolikt helt naturlig; ehuru de misstogo sig om arten och ömkade sig öfver sin förmenta broders allt för stora nerfretlighet. — Jag tviflar intet — fortsatte munken — att icke de vördige fäder; biskoparne och de öfrige höge herrarne skola hafva mycket inflytande så väl på allas vår nådige herre konungen, som på i öfrigt de ärenden; hvilka på det stundande mötet skola afgöras; men för alla händelser synes det mig vara af vigt att antaga ;: : blott antaga; att det ifrågavarande kan misslyckas; och att öfverväga hvad som då torde vara att göra: Engelbrekt har många och mäktiga vänner äfven bland rikets yppersta män:.: Enligt min tanke skall aldrig riket befrias från denne man, utan att han sitter djupt under tornet Kärnan här på Stockholms slott; eller