Dagens Nyheter – 17 augusti 1867, sida 2

sina armar mot platsen; der kort förut den sköna synen visat sig. Ljudeliga steg af jernklädda fötter bragte honom åter till sans. Han lade armarna i kors öfver bröstet; som om han fått någon plötslig ingifvelse, och blef så stående; Stegen kommo emellertid allt närmare: — Hitåt; broder — hörde han då en stämma i sidogången straxt bakom sig — en munk med sporrar har här endast en väg att vandra; och har någon syster förhexat dig, så lärer hon vara att finna i morgon lika väl som i dag. Dermed gick den talande sidogången i ända och stannade framför en dörr, på hvilken han slog tre slag: Herrman hade vändt sig om och stod tätt bakom konom. När dörren öppnades följdes de åt utför en stentrappa ned i trädgården: På södra sidan om klostret utbredde sig tvenne vidsträckta trädgårdar, hvilka sträckte sig ända ned mot stranden af Mälaren; som här bildade en fjärd mellan Norrmalm och Lidarne eller den nuvarande Kungsholmen. Längst ned vid stranden var uppfördt ett mindre stenhus, omgifvet af lummiga träd, och ned emot detta, men följande tätt utefter en skuggrik häck af sällsynta träd; gick gråbrodren som tilltalat Herrman och som bar sporrar likasom han; fast de voro af guld: Framkommen till det lilla huset; slog den besporrade munken trenne slag på dörren; hvilken öppnades; hvarpå han hviskade något i örat på den som öppnat och försvann i det lilla huset; Herrman stod en stund liksom obeslutsam. Hans blick for litet emellan öfver blommorna och lindarna i den vida trädgården; och