Dagens Nyheter – 16 augusti 1867, sida 2

SES ERT ESR SSSCSREN ct AA MSIE a USER EIN Rb ka ROR Aaah ÄRA Arn anno nano ganska tydligt; att han bar ett armborst på ryggen; och att det var från detta som den glänsande punkten härflöt; Företeelsen passade så fullkomligt in med den berättelse; som han hört om qgvällen och som nu sysselsatte hans tankar; att dessa genast voro färdiga att i armborstet se hertig Albrekts och i kogret de förtrollade pilarne.s Han såg flere gånger ut genom fönstret; men mannen visade sig icke mera: Osökt fördes hans tankar från pilen på Eungelbrekt, och i undersköna bilder trädde den käre vännen fram för honom; än ridande ensam i skogen; okänd och obemärkt och till och med hånad, såsom när han första gången mötte honom på vägen förbi Biskops-Arnö; än stående i sin enkla storhet framför den vilseförde konungen, än i spetsen för bondehären eller inför riksens herrar och män; såsom i Wadstena: Nu var han den mäktigaste mannen i Sverges rikes Han stod der så underbart stor och herrlig i all sin anspråkslöshet och i sin fasta tro på Guds bistånd, och solljust och starkt och mäktigt låg riket vid hans fötter; men skuggor foro öfver marken, de blefvo allt flera; de antogo menniskogestalt::: biskopen tyckte sig känna många af dem :.: men hvarje man bar em af hertig Albrekts pilar i sin hand: Det var den sista taflan, som upprullades för hans själs öga. Bilderna förlorade sin begränsning och flöto tillsammans i formlösa töckenskepnader. En pil med inbrända guldsirater var den sista klart förnimbara bilden;