Dagens Nyheter – 16 augusti 1867, sida 2

vågorna brottas aldrig så höga kring hennes hjessa. Konungen med allt sitt lättsinne är en fiende af det senare slaget; men blindskären.;.s de äro att söka bland riksens herrar; Se derför upp, käre son; mitt vapen är bönen; du är handlingens man; och dermed Gudi befalladt! Herrman aflägsnade sig; och biskopen försjönk i tankar; Han genomgick för sig sjelf hvad han hört grefve Hans berätta och han tyckte sig se framför sig den ovanliga pilen; som i så hög grad fäst hans uppmärksamhet. Han gick fram och tillbaka i rummet, under det att tankarne fortsatte sitt tysta arbete. Så kom han att stanna vid fönstret och se ut öfver slottsmuren och staden; som låg i den klaraste belysning: Himlen var alldeles molnfri och fullmånen stod högt på fästet: Kring slottet var en fri plats på andra sidan vallgrafven,; der vattnet glittrade i månskenet: Ingen menniska syntes till, men just som biskopen stod der; tycktes en trädstam liksom dela sig: Biskopen ansträngde sig för att närmare taga reda på förhållandet; och han såg då; att en man af mer än vanlig längd befann sig invid eller bakom trädstammen och litet emellan lutade sig fram; Stundom glänste något till vid mannens skuldra; som om han der haft någon prydnad af metall. Men han befann sig så i skuggan under de lummiga grenarne; att det endast var när vinden öppnade en väg mellan bladen för någon månstråle, som den der glänsande punkten visade sig: Slutligen kommo ett par ryttare ridande mot slottet: Mannen steg då åt sidan och kastade öfver sig en vid kappa; men biskopen såg dock