Dagens Nyheter – 13 augusti 1867, sida 3

JLVBr Jonae MNåäringsfriketenr är temligen full ständigt genomförd; och vi berömma oss af at vara upprigtige vänner till denna; såsom til alla lofliga friheter; Och likväl baksnades (?) v en smula, då viisednaste Noratidning funno fölJande annons: Diverse. s VID GUNNARSBERG serveras Sexor med färsk potatis m. m. Pounsch och bränvin m; m. erhålles gratis. S; M. Eriksson. Priset är billigt och sättet icke alldeles nytt I viss mån gerden stränga bränvinsförordningen dertill anledning. Men att kostnadsfri utskänkning annonseras offentligen, är en smula ovanligt. (N: AD Kristina Nilssom, I en fransk tidning berättas följande något kostliga anskdot om denna vår frejade landsmaninna: M:ll Kristina Nilsson hade uppträdt för sista gången på teatern i Madrid och låg i sitt sofrum, invaggad i de ljufvaste drömmar; då hon plötsligen väcktes af ett buller; och fyra maskerade män inträdde i rummet. Naturligtvis trodde hon ait de voro tjufvar och uppgaf ett rop af förskräckelse: — Jag besvär er; mina lerrar; tag mina kläder, tag mina juveler, men..: — Lugna er, mademoiselle; teateraffichen ger tillkänna att ni denna afton låtit höra er för sista gången härstädes; och vi ha derjemte förnummit, att ni ämnar redan i morgon anfräda återresan till Paris: ;:: Men vi ha svurit på att ni ännu en gång skall sjunga Miserere ur Trubaduren för oss. M:ll Nilsson sjöng och blef räddad; hvilket bevisar att Beaumarchais väl kände Figaros fädernesland; hvarest allt slutar med sång. En förfärlig sjukdom. På ett Hospital här i staden — berättar en i Turin utkommaände tidning — ligger ex man; som befinner sig i en högst sällsam belägenhet. Han är behäftad med den fullkomligaste lethargi. Om man sticker honom med nålar, märker han det icke; och till och med under fötterna har Ban icke den ringaste känsla. Endast starka elektriska stötar tyckas utöfva någon verkan på honom. Han är tjugufyra år gammal och under de sista fyratiogju dagarne har han lefvat på mjölk, som man gifvit honom in genom näsan: Hemsk representation, På Porte Saint Martin-teatern i Paris föreföll nyligen en händelse, som gjorde stort uppseende i hela Paris: Djurtämjaren Batty har på sista tiden med sitt menageri af lejoa biträdt vid uppförandet af skådespelet La Biche au Bois,; genom att i en af de sista tablåerna såsom Mahomed I hetsa de vilda djur; som skola sönderslita en prinsessas medtäflarinna; Måndagen den 23 juli uppfördes stycket ånyo. Storfursten Constantin bevistade representationen, och då buren med lejonen rullade in på scenen; inemot kl. 22 12; begaf sig storfursten in emellan kulisserna för att få se scenen med lejonen på så nära håll; som möjligt: En af lejoninnorna hade föregående natt kastat fyra ungar. De trelejon; som befunno sigi samma bur; hade så illa tyckt om denna tillökning af familjen; att de i sin vilda instirkt åto upp tre af ungarna; och den fjerde skulle säkerligen hafva måst undergå samma öde; om icke modren hade dolt honom bakom sig i en vrå af buren: Den olyckliga lejoninnan hade hela dagen visat sig nedslagen och till och med vägrat att taga föda. Man gjorde Batty uppmärksam på; att det under sådana omständigheter kunde vara farligt för honom att gå