Dagens Nyheter – 9 augusti 1867, sida 1

Då frih; Johan. Liljenerantz under sednaste riksdagen hade väckt motion om en betydlig nedsättning af utgifterna för utrikesdepartementet och Sverges representation i utlandet, tillstyrkte statsutskottet icke denna motion; emedan det befarade att sådant skulle blifva ansedt för ett ogillande af excellensen Manderströms antiskandinaviska politik. Utskottet hemställde dock till riksdagen att den måtte besluta begära det regeringen måtte taga i betraktande om icke nedsättningar kunde framdeles beredas. Flera reservanter yrkade derjemte att 20,000 rår genast måtte prutas å de anslag regeringen äskat: När ärendet förekom i andra kammaren den 26 mars uppträdde grefve Manderström till försvar för anslagens orubbade bibehållande vid deras förutvarande höjd. Han anförde bland annat: Så länge Sverge vill häfda sin jemnbördighet med andra magter och intaga med dem en likartad ställning i det europeiska statsförbundet; så länge måste vi äfven med afseende å gamla bhäfdvunna seder och bruk rätta oss efter allmänt antagna plägseder.a Hans excellens sade vidare: Förslaget att förena ministeroch generalkonsulsbefattningarne i London synes miz alldeles overkställbart; och bästa beviset derför torde väl ligga derati; att ingen annan makt; hvarken i Gamla eller Nya verlden, ännu ens försökt tillvägabringa en så beskaffad amalgamation. Rörande försiaget att ministerposten .i Osterrike skulle besörjas af en embetsman med mindre rang yttrade hans excellens: msÖsterrike är och förblifver en stormakt: — — Jag hemställer om under sådana förhållanden vore lämpligt; vore grannlaga att uttala: efter de Eder öfvergångna olyckor anse vi Eder ej mera som en stormagt;emot hvilken vi anse oss skyldige iakttaga sama uppmärksamhet som mot England; Frankrike; Ryssland och en del öfriga länder, der man ickoifrågasatt indragning af envoygplatserna. Att sådant kan ske är ovedersägligt, men för min del åtminstone, betviflar jag om, i detta och några andra dermed likartade fall en besparing, som i alla fall icke kunde uppgå till något särdeles betydligt belopp; verkligen skulle blifva till rikets sannskyldiga nytta.e Såsom man torde allmänt erinra sig; lät hans excellens äfven förstå; ait om 20,000 rdr afprutades å anslagen under 3:dje hufvudtiteln, skulle han anse detta för ett misstroende-votum och lemna sin befartning: Detta verkade derhän att det af regeringen äskade anslaget blef af andra kammaren beviljadt: RIE IT YRAN vo