Dagens Nyheter – 7 augusti 1867, sida 2

fogdetjenst; så stack han sitt svärd i hästens bringa; och djuret stalp till mark; med sitt kloka öga seende på sin bödel; som om kräket förstått; huru grym han var. Patern uppgaf ett rop och fattade gubbens kand så hårdt; att denne såg både förundrad och förskräckt på honom: — Och den gamla frun! — frågade han med en ton; som om lifvet berott på svaret — den gamla qvinnan? — Fogden skrattade åt henne så heroskt; soza trollen -skratta der nere i Skurugata: Men just när han skrattade som bäst kom en riddare; fast han väl icke var någon riddare, utan höfding för bondehären här, som nu ligger framför Rumleborg: Som stormen far öfver vägen eller som ljungelden kommer på en klar dag, så störtade han fram; ensam men med sitt goda svärd i hand. :. — Han kom:;.: Han kom; gubbe :.;: och den gamla gvinnan ;:. Säg fort; säg fort; huru lotten skipades! — Några af svennerna flydde med den röfvade hästen och annat byte; som de nu från alla håll drogo till slottet; emedan de väntade befrielsehären; men fogden sjelf stannade och sporde med hån; hvem den irrande riddaren var. I samma andetag drog han svärdet och de få svennerna; som voro med honom. Men bondehöfdingen rusade på dem med en styrka och en kraft; som om hans arm fyrdubblats, och hans häst slog och bet derjemte, så att det blef en strid; der det var föga vån för fogden och hans män att sluta med äran ::: Jag hade mottagit den ädla frun i mina armar och höll henne uppe; och jag kände; hur hon