Dagens Nyheter – 6 augusti 1867, sida 3

i sydvestlig riktning, i hopp att här på något sätt få reda på, hvilken väg grefven droge fram; efter som hans och grefvens mål i viss mån var detsamma; Härigenom kom han mot sin vilja att vandra i sonens fotspår; denne son; för hvars väl han ville gifva sitt hbjerteblod; men hvars åsyn han ville förvägra sig, såsom en ringa ting för att i någon mån väga jemnt mellan sig och den arma qvinna,; hvars mått af försakelse dock på långt när icke upphunnez af hans, , Och hvart han gick; och hvart han kom; så hörde han sonens namn på folkets läppar, och dermed förbands hela deras hopp om bättre dagar. Men han slog snart in på en väg i mera sydlig riktning för stt skaffa sig underrättelser; om den han sökte dragit nedåt Kalmar, dit sannolikt grefve Hans kunde vilja begifva sig från Köpenbamn: Ingen hade dock sett den han sporde om, och efter ett par dagar vände han åter österut: Ty nu fann han tydligt, att endast någon af de östra kustländerna kunde vara i fråga; Kanske till och med ville grefven träffa sin fränka på Oppensten. Ytterligare hade några dagar härunder förflutit, då han fick höra talas om en tilldragelse vid Rumleborg; som väckte allmän förbittring; och som kom honom sjelf att begifva sig norrut uppåt det nämnda slottet; Det var sent en eftermiddag, som han nalkades trakten der Rumleborg sträckte sina torn mot skyn: Han såg från en höjd på afstånd belägringehären och anstalterna, som vidtagits för att betvinga slottet. Men han gjorde en lång omväg för att omkring belägriogshären och norr om denna