Dagens Nyheter – 6 augusti 1867, sida 3

En vandring genom nationsi-musei historiska afdelning. IV: MEDELTIDSELLER MODERNA SALEN: (Fortsättning): För en man måste dock det papistiska mörkret vika, genom honom stäfjades sjelfevåldet och iterinfördes lugn och ordning: Gustaf Wasa, den högsintaste af Sverges ädlingar: Det är honom det unga Sverge har att tacka för sin sjelfetändighet och för sitt välstånd: Efter befriaren Gustaf Wasa se vi här blott två szker: hans sigill som svensk adelsman och en sked. Huru ringa och obetydliga dessa saker än synar; så äro de dock egnade att framkalla en hel storm af känslor i fosterlandsvännens bröst: Denna enkla sked med sin ring, hvarigenom den fastgjordes vid bältet, — måbända har den varit med på de farliga ströftågen i Dalorn; der bjelten måste gömma sig än här, än der vudan en spejande och blodtörstig fiendes blickar. Om metallen kunde få lif och tala, hvad skulle den ej då kunna berätta! Den skulle förtälja om den största man, som någonsin fört en spira, men som till det mesta blott skördade oteck för sina välgerningar. Ett gemensamt minne efter Gustaf Wasas barn se vi här: en liten psalmbok, hvari de alla skrifvit sina nam. Hvilka förhoppniogar gjorde sig ej fadren, då han såg sina afkomlingar här skrifva sina namn i en bok, hvilken han kanhända tänkte en dag skulle blifva den käraste relik för Sveas söner! Men huru många af dessa förhoppningar gingo i fullbordan? Ganska få! Derpå torde den simpla jernkrampan, vi här se, vara ett tillräckligt bevis. Den utgör en bit af det galler; som Erik XIV under sin fångenskap på Stoekholms slott med en glasbit affilade. Hvilka minnen äro ej fästade vid dennajernbit! Den uttalar ett bittert hån öfver menskliga förhoppningar; den berättar hälften af alla menniskors historia. Ungdomen yster, skämtande och glad; ålderdomen gorgsen och nedtryckt af förtviflan! — — Denna jernstiång ligger bredvid en tallrik och en duk, båda försedda med Eriks kungliga namnschiffer och lemningar från hans bättre dagar: Vi se derefter en kedja af guld; som tros hafva tillhört Carl IX; En spinett; som har haft sin plats på Stegeborgs slott och tillhört Sigismunds dotter Anse. Instrumentet är på locket försedt med en målniog, som dock nu är mycket urblekt och förstörd. Gustaf II Adolf den stores kommandostaf, som han förde i slaget vid Litzen; Med denna stafi hand kommenderade hjeltekonungen sina ska: ror i striden för ljusets, frihetens och sanningens sak; för hvilken han sjelf utgöt sitt bjerteblod. Först der i detta slag var det bestämdt; att han skulle falla; ehuru, som vi se af en konstrikt arbetad dolk; med hvilken en munk en gång tänkte mörda honom; hans lif ota var utsatt för faror: Tvenne dyrbara silfverpokaler, af hvilka den ena föreställer Herkules med jordgloben på sina skuldror; den andra Atlas, bärande himmelsgloben. Dessa pokaler skänktes af borgerskapet i Närnberg åt Gustaf Adolf på dennes tåg genom staden. De äro förfärdigade år 1620, hvilket visas genom följande inskription på jordgloben: Johan Hauber globum hunc terrestrem in celeberrima urbe, que est Norimberga, celavit anno teantropu 1620. (Johan Hauber förfärdigade denna jordglob i den berömda staden Närnberg år efter Guds börd 1620.) En pokal af förgyldt silfver; förfärdigad i Ulm år 1626 och efter många vexlande öden förlidet år skänkt till museum af enkedrottningen. På dess lock står en bild af Gustaf Adolf; hvilken tillika med hela pokalen är utmärkt vackert och väl arbetad: En efterbildning i smått af Gustaf Adolfs monument vid Litzen jemte en bit afder Schwedensteino;s Vi behöfva ej tolka de känslor man erfar vid åsynen af denna enkla minnesvård öfver den fallne konungen; och vi kunna det ej heller. Drottning Kristinas psalmbok, strykjern och loppbössar. Den förra är mycket vacker och utomordentligt dyrbar. Permarna äro af rent guld, hveri ädla stenar äro infattade. Strykjernet, gom äfvenledes är utstyrdt med en öfverdådig prakt; och swloppbössan äro kanske de