Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 2

En vandring genom national-musei historiska afdelning. IV; MEDELTIDSELLER MODERNA SALEN. Atervändom till den sal; vi förra gången förbigingo! Af skäl; som vi förut tillkännagifvit; rymmer denna sal lemningar från både medeltiden och från lutherska tidehvarfvet ända in i våra dagar: Låtom oss gå i ordning och börjom således med medeltiden: Afven här möta våra blicker allehanda kyrksaker. Vi se krusifixer; monstranser och andra kyrkokärl samt messhakar. Krusifixerna äro alla samt och synnerligen illa arbetade och röja allt utom skickliga konstnärer. Man måste förundra sig öfver, alt man den tiden så lätt tillfredsställdes med en konst, som ej förtjenar detta namn. Kärlen, af hvilka de flesta äro af messing, några af ädlare metall, äro ganska konstigt arbetade, ehuru utan smak: Messhakarna äro af sammet eller; som det den tiden kallades; aflöjelo, hvilken dock genom tiden är ganska förstörd och ful; hvaremot broderierna; som röja mycken färdighet och smak; äro väl bibehållna. Några mer sällsynta kyrkoprydnader äro ett relikskrin, armar af messing att deri förvara helgons ben samt ett Jobannes Döparens hufvud på fatet. Relikskrinet; som är gjordt iform af en korskyrka, anses vara från 1100-talet. Det är öfverdraget med förgylld kopparplåt samt inlagdt med ganska vackra ornamenter i emalj; sjelfva stommen är af ek; Det har, innan det kom till museum; stått på altaret i Spånga kyrka; hvarifrån dessutom många andra medeltidssaker äro komna. Relikarmarna; som vanligtvis äro försedda med ett litet hål till en helig nyfikenhets tillfredsställande, voro de vanliga gömmorna för benen efter dem, som föregingo andra i tidens dårskap. Utaf dem; som finnas i museum, säges en hafva inneslutit ett ben af den heliga Brigitta: Johbannishufvudet