Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 2

skara; och. solens strålar återstudsade från de många tusende blanka spjutspetsarne, så att det blixtrade med ett hemskt sken mot den mörka furuskogen. — Det der gör ondt i ögonen — sade svennen och vände sig bort från fönstret emot fogden — Det är; som om ett troll stege fram ur hvarje träd. Hvad viljen I nu göra, fogde? Fogden vände sig om vid dessa ord och stirrade på svennen. — Slottet är förloradt — sade han derefter helt lugnt: — Och Johan Wale med! — återtog svennen med ett djefvulskt leende — I hafven dröjt för länge; fogde! Se..::se — svennen skyndade fram till fönstret der fogden stod och pekade utåt stranden till höger; der man kunde se ett tåg af ryttare och främst den lätt igenkänlige Engelbrekt och vid hans sida den höga smärta gestalten af Herrman Berman — se. .: der rider han nu; svennen; hvars hjerteblod I en gång villen dricka; Hahaha; fogde ;.! Lotten har vändt sig. Det likar sig till att eder sista timma nu är slagen. — Nej; vid den helige Stefan; min skyddepatron! — utropade Johan Wale; och sökte gifva sig ett utseende af okufvadt mod; ehurv hans kind var blek och hela hans kropp ryste till. — Annu icke, ännu icke, Magnus! — I viljen kantänka försvara slottet och dö med svärdet i hand; som en riddare egnar och anstår! Och sedan skall stolts jungfrun sörja eder död; i det hon räcker segerkransen åt honom der; ungersvennen; som ;;., — Aldrig i evighet; Magnus! — utbröt fogden, — Ser du brefvet här ::. Annu är ioke