Dagens Nyheter – 2 augusti 1867, sida 1

Bidrag till hofoch stats-lyxens samt fåfängans historia i Sverge. Det är en obestridlig sanning, att det folk är ett starkt folk, som har rena seder och hvars högsta fåfänga är, att sjelfständigt stå på egen botten med en heder, som icke är lånad, ärfd af fäderna eller skänkt af maktens innehafvare; utan vunnen och befästad genom egna ädla gerningar. Ett sådant folk kan icke fall1: Men det är ock en obestridlig sanning, att det folk är ett svagt folk; som föredrar det utländska för det inhemska, som öfverlemnar sig åt pjutningsbegäret; i stället för att vinnlägga sig om tarflighet och redbarhet, samt hvars mer eller mindre dugliga män icke anse sig vara goda nog i och för sig sjelfva, utan tycka sig behöfva af makten, genom titlar eller dylikt; likasom stämplas till ett bättre eller högre slags menniskor: Ett sådant folk är på god väg att förfalla och: att falla för den förste någorlunda starke eröfrare, som infinner sig. Detta läsa vi på hvarje blad af folkens historia: grekerna förvekligades och föllo för romarne. Desse förvekligades och föllo för barbarer från flera håll;