Dagens Nyheter – 1 augusti 1867, sida 3

hvad konungen vidkommer beror han lika mycket af oss; som vi af honom, men annat är förhållandet med den fara; som nu hotar och som är gemensam för både konungen och oss; Derföre; ädle herrar och gode män, må vi först se till; huru vi månde reda oss denne Engelbrekt af halsen; sedan är det tid på att tala vid konungen: Många meningar hafva rörande detta ärende yttrais, och äfven den att viskulle draga ut i marken mot den lede bondeuppviglaren. Det rådet är godt och har kommit från tappra hjertan; men mig; såsom en fredens man; synes det dock icke vara det bästa: Bondehöfdingen är redan nog mäktig att möta allt rikets herrskap; och dessutom Gud bättre! följes han redan af mången ur vår egen krets: Men visst är, att mäktigare än han nu är får han icke blifva, om vi skola lefva med ro i Sverges rike! Biskopen satte sig, och det blef åter tyst i salen: Då steg Birger Trolle upp från sin plats och äskade ljud: — Noga har jag betänkt; hvad som här blifvit yttradt — sade han — och synnerligast edra sista ord, vördige fader biskop Knut! Och är jag af eder tanke, att i första rummet en skranka . må sättas för bondeuppviglaren; ty bonderesningen gäller helt visst riksens herrar och män lika mycket som konungens fogdar; så vida vi icke falla Engelbrekt till fota; såsom, Gud bättre! flere redan gjort hafva: Mitt råd är derför det, att vi sända ett bud till mannen och stämma honom hit inför oss: År han; såsom han gifver sig ut för att vara; en lagens och ordningens, upprätthållare; så skall han infinna gig; och då hafva vi honom i våra händer