Dagens Nyheter – 25 juli 1867, sida 3

ARA PENN Men när det blef tyst der nere; började det blifva lifligt i skogen; och han hörde tydligt, att någon närmade sig. Han steg försigtigt bakom en trädstam; som i nödfall kunde dölja honom och gifva honom tid att undkomma; ifell verklig fara var å färde. Men den som sökte skogen borde dock icke gerna vara hans fiende; och denna tanke, som betydligt lugnade honom; öfvergick till visshet, då han ur skuggan af en skyhög gran såg en lång; välväxt sven framträda. Han dröjde dock ännu, innan han gaf sig tillkänna. Svennen var lätt beväpnad och hade utom svärdet endast en båge. Han tycktes här vilja taga sig ett ögonblicks: hvila; ställde bågen mot ett träd och gick fram emot den, punkt; hvarifrån man hade bästa utsigten öfver vägen; der han tycktes noga vilja taga hvarje buske, hvarje sten i närmaste skärskådande: Den afsats af berget, hvarpå de befunno sig; sluttade här nästan tvärbrant utför och bestod af sand; Den var bevuxen med timmerhög skog, men en inskärning-i berget på sidan var trädlös och der var utsigten fri öfver landsvägen. Just vid randen växte en yfvig och tät enbuske; och den tycktes mannen med synnerligt välbehag betrakta; Då steg Måns skrifvare fram: — Magnus! — utropade han halfhögt: Svennen vände sig om och gick några steg tillbaka emot den lille skrifvaren, YI IA