I gifva mig bref och sigill och stadfästelse af eder sjelf och eder son och edra fränder :;:;. — Du begär mycket; sven — sade riddaren; och dröjde länge innan han vidare yttrade något under det hans kind bleknade och hans hand märkbart darrade omkring svärdfästet — men du skall få hvad du begär :;.:: — Godt; jag är då eder man, riddare; så fort I gifven mig brefvet i händer. — Efter herremötet i Wadstena skall du hafva det:..! — Bättre vet jag då att föreslå; nådige herre : . : . Jag följer eder till Göksholm och der uppsätten I brefvet jemte serskilda skrifvelser till edra bröder. Jag skall nu sjelf draga ned öfver Kolmården och egkulle väl då kunna träffa biskop Knut i Linköping. :: Riddaren öfverlade en stund; — Just nu — tillade Måns skrifvare — är tiden lägligast att komma öfver Kolmården, innan Engelbrekt och bondehären hunnit ned från Nyköping. Jag lemnade Albrekt Styke på Nyköpings slott just som Engelbrekt kom dragande dit; och det är med knapp nöd; som jag midt igenom skogarna kommit hit. — Huru ämnade fogden på Nyköping mottaga bönderna? — sporde riddaren. — Liksom alla de andra; — dagtinga på möjligast drägliga vilkor, såvida han icke kan få undsättning. Jag för bref med mig från honom till hans broder Henrik Styke på Ringstaholm; — Och du vill likväl förlora tid med att draga till Göksholm ; : :? — Jag menade; att I skullen gifva mig en af edra svennehästar; riddare, och då lärer jag