Dagens Nyheter – 25 juli 1867, sida 1

( RR MVMAVAR MA MEM PS NAD vB ALU Ps å alla postkontor; annonser derifrån insändas med Ziguenar drottningen — parodien på Afrikanskan — mottogs i går afton på Djurgårdsteatern af en fullsatt salong och med ganska mycket bifall, åtminstone hvad beträffar de första tablåerna. Författaren hade också i dem lyckats skapa flera roliga situationer och fått anledning säga många spetsiga ordlekar, men synbarligen ansträngt sig allt för mycket, så att man ej kunde undgå att märka en viss matthet; i de två siesta tablåerna. Att dra ut på längden; der handlingen ej i tillräckligt rask fart kan följa med, är ett vågadt försök af en förf.; som vill vara rolig; ännu betänkligare är det att vilja koncentrera intresset i flera scener kring en person, som just inte hör till pjesen. Presten, såsom han här förekommer, är uppenbarligen en sådan öfverflödig person i denna parodi och torde ej ens finna några sympatier på öfversta raden: — Musiken, på både kända och okända melodier, hade många ganska lyckligt funna komiska pointer; och uppsättningen al pjesen var dyrbar och praktfull, samt dekorationerna, af hr Miller, isynnerhet i 2:dra aktn och 3:dje aktens sluttablå, utmärkta. Att utförandet var mycket godt, ttll och med ganska förtjenstfullt; behöfver väl ej sägas. Hr Bergström såg riktigt förskräcklig ut som tatare och fru Bergström — drottningen — var sublim. Båda blefvo inropade. Till fjerde tablån hade hr Selinder komponerat en vacker balett; som: elegant och skickligt . utförd af hans elever med m:!U1 Mina Pettersson i spetsen, vann välförtjent bifall. God musik får man nu om aftnarna höra flerstädes för billigt pris i Stockholm. På Hasselbacken; i trädgården vid Pohlsro; vissa dagar i veckan vid Blåporten och i Berns salong: På detta sistnämnda ställe spelar en sextett för messingsinstrumenter af 1:sta lifgrenadierregementets musikkår på ett serdeles utmärkt sätt: me Förfärl!g olyocksbändelse, I WenersborgsPosten för i måndags läses: I går förmiddåg inträffade en af dessa hemska olyckshändelser, för hvilka befolkningen i sjöstäder esomoftast är utsatt. Händelsen är följande: Tidigt på morgonen hade ett sällskap, bestående af 11 personer, 5 tillhörande manliga och 6 qvinliga könet, begifvit sig ut åt Wenern i en mindre segelbåt, i ändamål att företaga en lustfärd under den vackra sommardagen. En stark, men ojemn sydlig vind förde snart den lilla farkosten, å hvilken ej fanns en enda person med vana att sköta en båt, långt ut till sjös, och vid 10-tiden befann man sig i grannskapet af Grönvik å Dalsland, hvarifrån kurs styrdes öfver till motsatta landet å Westgötasidan. Under denna seglats hände sig att en bland sällskapet under blåsten förlorade hatten. För att rädda denna gjordes en oskicklig manöver, på sjöspråket betecknad med namnet kovändning, hvilket hade till följd att båten genast kanträde, stjelpande alla 11 persenerna öfverbord. Dettaskedde omkring kl. 10 f. m. Samtidigt härmed hade handlanden Alb. Carlsson, åtföljd af bhrr Schram, Sundberg och Oscar Svedberg, i sin båt lagt ut ur hamnen för att begifva sig ut till Källshagen. -Komna utanför fyren å hamnarmen märkte några bland detta sällskap att någonting ovanligt var å färde med en båt långt ut till sjös. Man såg ett litet segel än resa sig upp öfver vågen, än totalt försvinna, hvilket man till en början blott trodde härröra af den starka sjögången, men snart märkte man dess verkliga belägenhet. Nu sattes full kurs på stället, men oaktadt båten med den starka, förliga vinden flög fram som en vildand öfver de retade vågorna, erfordrades dock en god balftimma för att hinna fråm; och denna halftimma var tillräcklig att afgöra de olyckliges öde. När man kommit på nog kort afstånd från den kullstjelpta båten för att kunna närmare urskilja föremålen, visade sig att fyra personer hängde fast vid den uppoch nedvända kölen; den ene bland dessa kunde dock ej uthärda de få minuter som återstodo innan räddningens timma slog, utan hade utmattad försvunnit i djupet. Andtligen hade hr Carlssons båt hunnit fram till olycksstället och räddningsarbetet tog utan dröjsmål sin början; men detta var under den häftiga sjögången ingen lätt sak, men genomfördes dock på ett lyckligt sätt, tack vare de mäns skicklighet ocH oförtrutenhet, som utförde det-. samma. De räddade, kakelugnsmakaregesällerna Larsson och Mellgren samt lärlingen Johansson, fördes i land till Källshagen och befinna sig i dag fallkomligt väl. Den sorgliga pligten återstår oss att uppräkna deras namn som funno sin graf i vågorna. De voro 2 män och G qvinnor, nemligen följande: kakelugnsmakaregesällen Granström och lärlingen Wallander, den sednare från Alingsås, begge i arbete hos kakelugnsmakaren BStaack härstädes; pigan Elisabeth Larsdotter, i tjenst hos d:o; Brita Jonasdotter från Dalbergså, i arbete hos d:o; pigan Anna Mathilda Johansdotter i tjenst hos repslagaren Johansson; pigan Charlotta Carlsdotter, i tjenst hos skomakaren Hallberg; Carolina Uddman, uppasserska å utskänkningsstället n:r 1, samt Elisabeth Johansson, boende i Landgrenegården. De gingo bort, nästan alla dessa 8 personer, i gina unga år, de flesta sörjda af ännu i lifvet varande föräldrar. De tillhöra icke de bättre lottades klass, men bjertat klappar lika varmt under den grofva rocken som under den fina, och den fattiges tår är ofta hetare än den rikes. rillämnadt företag af arbetare. Vagnfabriken härstädes, skrifves det från Örebro, står tyvärr stilla iföljd af inträffadt obestånd. Nu uppdyker ett förslag, att en förening af arbetare — snickare, smeder, målare, sadelmakare 0. 8. v. — skulle bilda Big för att öfvertaga densamma. Tanken är icke